Aftonbladet – 22 april 1861, sida 2

Såsom -förut vid början af dessa anteekningar blifvit äntydt, fanns det blott två makter som styrde honom. Den ena var hans hustru, den andra vidskepelsen. Den mest blomstrande affär, hvilken om aftonen beräknades som en säker vinst, blef bestämdt bortkastad på morgonen, ifall natten tillfälligtvis medfört en dröm om Kreemer och det holländska klockspelet. Men i Guds namn, herr patron,; utfor den liffulle. Diedrichsen, det bär ju ända in i blåkulla att kasta ifrån sig en redan upplagd penningsumma! prag sjelf efter, herre! kunde min far då utropa i blossande humör. Jag ställer mig aldrig under annan vilja än min egen ... Seså, seså, herr Diedrichsen, det var icke illa ment. Kalkylen hade fel: affären skulle icke burit sig. Men huru kan herr patron påstå det, när allting låg solklart? : STyst, tyst, herre — jag vet hvad jag stöder mig på. Och aldrig knyst numera om saken ... det var ordet! . Bokhällarne svuro inom Sig och grubblade och grubblade och rådfrågade alla både möjliga och omöjliga omständigheter, som kunde vara orsaken till det så hastiet förändrade beslutet. Men ingenting ville gå ihop, och de föreställde sig slutligen att någon hemlig agent utan deras vetskap varit med i spelet — ja, de föreställde sig allt, utom: den verkligheten att en dröm kunnat omgestalta förhållandena dithän, att det stora mg pemningebeloppet frivilligt bortastades för att ingå i en annan köpmans rörelser... Oaktadt dessa omständigheter blomstrade rörelsen: friskt. ss. döguin mdrnnnrga Men det är nu tid att komma tillden per son, som visst icke utgjorde sista länken i