Aftonbladet – 20 april 1861, sida 2

Eg BR ENE: EA Bref från Italien. (Till Hjemme og Ude.) Genua den 1 April. Medan hela befolkningen i söndagsutstyrsel surrade på gatorna för att-fira. påskdagen, fick jag ett besök af min vän Ma, sofie kom för att inbjuda mig att i sällskap med andra vänner på aftonen mottaga Garibaldi, som i all tysthet skulle anlända från Caprera: på örlogsångtartyget Gulnara. Man bad mig; blott icke -omtala detta, ty generalen önskade att undgå offentliga demonstrationer. Jag infann mig. naturligtvis på bestämdt; klockslag vid hamnen, och snart signalera-. des det, att man-i fjerran såg. röken från: ångfartyget. I sällskapet befunno sig, utom: Musto och Medici, tre andra af Garibaldis. förtroliga vänner. Vår båt gled snart ut ur: hamnen och ut på öppna hafvet. Samtalet: vände sig naturligtvis omkring den fråga, som för närvarande sväfvar på allas läppar: krig eller fred?? och vi undrade ösihvadi samband generalens resa kunde stå härmed, Hvar och en af mina följeslagare säg redan i andanom : Venedigs. Marcustorg. ar ni: någonsin erfarit, huru eget ett tyst, allvarligt samtal ljuder på en båt om natten, i mörkrets och hafvets högtidliga stillhet? Om så är, kan ni någorlunda föreställa er, i hvilken sinzesstämning jag hörde på, då dessa officerare talade, under det vi rodde den man till mötes, hvilken möjligen kom såsom: molnet, som skall utsända ljungelden öfver verlden. Ändtligen sågo vi på något afständi de färgade lanternorha komma emot 0ss, och en stor, svart skepnad tycktes höja sig: upp ur hafvet. Från vår båt gafs signal. med ett pistolskott. och fartyget stannade.. Ännu några årtag, och vi voro vid dess sida: och stego om bord. Garibaldi mottog oss; med sin vanliga rättframhet och bjertlighet.: Det tycktes mig att han vuxit i betydenhet: och storhet genom skilsmessan — huru skall. han icke växa, när år och död lagt sig mellan honom och menniskorna! Men sjelf visade: han sig oförändrad — jag tror till och med med samma gamla calabreserhatt som sist. Det var samma ädla, manliga, öppna ansigte, det var måhända blott min egen sinnesstämning som gjorde, att jag fann honom: ovanligt allvarsam. Vid hans sida stod hans; dotter, signorina Teresa, en flicka om ader-ton år, icke vacker, men med någonting så. godt och blidt i de bruna ögonen, att man: finner sig väl i hennes närhet. Afven hans; äldsta son Minotti var med; det är en reslig, smärt ung man med ett allvarligt an-sigte, som har fadrens ädla, kraftiga former.. Nu kommer en munk och räcker mig handen; det är Pantaleo, hvilken jag här för första gången träffar. Jag måste tillstå, att han öfverraskade mig, Gäktetit jag hört så mycket om denne oförvägne prest; men jag hade gjort mig en annan föreställning om hans yttre. Jag fann hos honom den mest: fulländade bildning, — ja, förenad med ett visst galanteri, som man finner hos diplo--mater, men sällan hos prester eller munkar. Jag fann det lätt förklarligt, att hans yttre förskaffat hans predikningar många åhörare, isynnerhet af det vackra könet. Hans drägt var besynnerlig, jag skulle till och med säga komisk, om ej hans personlighet återhöll smålöjet. Han bar en fin, brun munkkåpa, hårdt tillspänd, om lifvet medelst ett lackeradt läderbälte,, svarta byxor, knäppta upp till knäet såsom damaskor i likhet med det gamla franska gardets, på hufvudet en svart ungersk mössa, under hvilken det långa håret böljade fram. Ändtligen träffade jag min gamla vän Canzio, som skall gifta sig med Teresa. Det bedröfvade mig mycket att höra, att ehuru generalen visade sitt vanliga goda lynne, var dock den sjukdom i tilltagande, hvilken på de. sista plågat honom. Man kallar den härstädes arthritisk gikt i höfterna. Tyvärr får han icke en gång ro hos oss, utan reser snavt till Turin. Ehuru vi trodde oss. ha hållit hans ankomst hemlig, hade likväl en mängd menniskor samlat sig vid hamnen, och let : fick man ögonen på honom, förrän ett obeskrifligt jubel höjdes. Man trängdes omkring honom, ropade, skrek, kastade hatarne i luften, kysste hans kläder och var nästan ifrån sig. Han bor hos Canzio i samma hus som jag, och folkhopen står utanför, och så snart den tycker sig se en skymt af honom, bryter den ut i jubel. Hvad betyder detta besök, detta Gariballis förnyade beträdande af fastlandets jord, vilket otvifvelakti t skall förorsaka kursens all? frågar ni. Jag kan icke svara annat in hvad Garibaldi sjelf sade. Två vigtiga skäl, yttrade-han, ha fört mig hit öfver till er. et ena är min dötters giftermål med 11 YR ITA FAR nuka RUE RR