Aftonbladet – 18 april 1861, sida 2

honom. Sedan hon hört detta, förenade: hon sig: med mig i:att öfvertala honom; att fullgöra sin skyldighet, och sade att hon beklagade henne ur djupet åf sitt hjerta. Med henne på min sida, fruktade jag icke stort att vår man skulle förändra: beslut: Ja lät likväl bevaka huset under nåtten, för a göra mig fullt säker om honom. Följande morgon var han färdig då jag på utsatt tid infann mig; och en qvarts timma sednare; befunno vi oss tillsammans på väg norråt. Under resan hade mr James Smith och jag så trefligt af hvarandra som om vi varit gamla vänner. Jag berättade för honom vär resa till Skottland för att söka reda på honom, och han beskref, i utbyte för mig, omständigheterna vid hans flykt från Darrock Hall. De äro rätt lustiga — skulle det roa dig, William, att höra dem?4 ; Jag svarade att jag ämnat fråga honom derom. SNå vält, sade han, se här, hur det gick till: — Att börja med början, så förde vår man verkligen mrs Smith, numro två, till medelhafvet, som vi redan hört: Han kryssade utmed spanska kusten, lade. emellanåt till i land, och stannade slutligen vid en sjöstad i Frankrike benämnd : Cannes. Der såg han ett hus med tillhörande trädgård som var till salu; hvilket föreföll honom som passande vistelseort för numro två, men som mr James Smith icke var i besittning af den lilla summa, som -fordrades för att köpa det, gör han af nödvändigheten en dygd och återvänder till sin hustru, med vissa afsigter på hennes penningpung. Numro två, hvilken gör invändningar mot att blifva qvar-lemnad, följer med honom så långt som till London. Der sammansmider han en historia om arrendesummor, som skola. upptagas på landet, och om en egendom i Lincolnshire som har så osund belägenhet att han icke törs föra henne dit; lemnar henne för några dagar i London och begifversig oförskräckt af till Darrock Hall. Hans afsigt var att, genom hyggligt uppförande, narra till sig