COch ni gick?4 frågade jag. Naturligtvist, svarade mr Dark. Jag visste att han icke kunde komma ut genom förmakfönstren, och dörren visste jag att jag kunde bevaka; således gick jag ut ur rummet: och lemnade honom ensam med fruntimret, som ingalufidå behandlade honom med skonsamhet, efter hvad jag kunde höra från rummet nästintill. Alla oväder här i verlden lägga sig dock förr eller sednare; och en kar! med. något hufvud kan få en -gqvinna, som är kär i ohorg, till hvad som helst. Itiom kort fick jag höra hur hon gret och kysste honom. .4Jag kanjinte återvända hem, efter detta, sade hon. Du har handlat som en bof och ett odjur — men ack, Jemmy, jag kan inte afstå dig åt någon. Vänd icke tillbaka till din hustru ! O, vänd icke tillbaka till din hustru! Det behöfver du .inte vara rädd för, svarade han. Min hustru skulle inte vilja ha mi om jag vände tillbaka till henne. Härefter hörde jag dörren öppnas och gick honom till mötes. Han utbrast i svordomar så snart han fick se mig, som om detta tjenade till något. Affärer först, om ni behagar, sir, sade jag, och svordomar sedermera, om ni anser det som ett nöje. Efter denna inledning omnmämnde jag för honom våra vilkor och anhöll om nöjet af hans sällskap till Cumberland. Han var utomordentligt misstänksam att börja med, men jag lofvade att lemna honom en skriftlig förbindelse att hålla honom ryggen fri under ransakningen. Detta tillika med skildringen af den förfärliga fara, hvari hans hustru befann sig, förmådde honom slutligen att ingå på mitt förslag. Men gjorde inte den andra hustrun någon invändning mot att han skulle åtfölja er? frågade jag. Visst inte, sade mr Dark. Jag framlade saken för henne, alldeles såsom den stod; och öfvertygade henne snart att hon icke behöfde befara att mr James Smiths första hustru skulle göra några anspråk på