Aftonbladet – 17 april 1861, sida 2

ållit någon halfoffic aring rör en i tidskriften: Ude og Hjemme? föreommande skildringen af underhandlingarne 357 mellan svenska och danska kabinetrna, (af hvilken skildring insändaren endast ynes ha fått kännedom om den andra afdelingen,-som blott utgör ett episodiskt tillägg). ch gående ut på attidem skulle: vara uppiktad, och det är sålunda, ytterligare ett nisståg, att Aftonbladet skulle försummat tt meddela nämnda förklaring. : (Forts.) er MUSIK. I Profeten?, som gilvits i fredags och i år afton debuterade mll Bundsen såsom Fiås, profetens mor, och hennes goda altröst ör sig Tält väl gällande i flera delar af)! etta parti, som, dock i dess många svåral ch ansträngande passager utan tvifvel taer i anspråk ett säkrare och mera stadadt välde öfver röstens resurser än hvad all B. ännu kunnat hinna förvärfva. sig. ifven från dramatisk synpunkt torde Fides , hvari en moders kärlek, smärta och rtviflan oupphörligen skola framställas, vara nindre lämplig för en ung debuterande sånserska. Denna roll tager i anspråk både wad spel och sång angår en artist af förta rangen: Af intresse för de omisskänigt. goda .anlagens vidare utbildning bör eaterdirektionen ej för -mycket anstränga len unga sångerskan i detta svåra parti. Ill B. bör dessutom akta sig för en viss .onvulsiv tonbildning inom mellanregistret. Någon ping användt, kan densamma motireras af en öfversvallande känsla, för ofta inbringad. gör den likväl sången otydlig ch — hvad värre är — leder till röstens örstöring inom ganska kort tid. Hr Richards -sätt att framställa Johan af Leyden röjde utan -tvifvelerkännansvärda ch stundom lyckade bemödanden, men nera nyansering i sången, som föreföll nåzot enformig och matt, utom vid.de egentiga effektscenerna, samten större ledighet i spelet, framförallt långt mera lif och hänförelse i skildring af Johans vision vore att önska. MI Andr6es artistiska utförande af Berthas parti väckte mycket intresse. Hr Willman innehade nu den gamla vederdöparen Zacharias parti, som han absolverade med thy åtföljande gutturaldrillar på ett ganska förtjenstfullt sätt. Hr Walin var en ståtlig, men kanske stundom något för rörlig Oberthal. Mera bifall än soluppgången och magnetiseringen väckte såsorh vanligt skridskoåkningen, ehuru isen, att döma af några bland de åkande, tycktes något knagglig. ; — På den soir6, som i söndags afton gafs i musikaliska akademiens lokal till förmån för en behöfvande familj, fick man åter höra hr Prattås intressan!a harpospel. Hr Pratte utförde tvenne af honom sjelf komponerade stycken: eh konsert för pedalharpa med planoackompagnement samt en fantasi öfver Göodisave the king? Den betydande talang hr Pratte utvecklade i behandlingen al sitt svårspelta instrument, friskheten i hans kompositioner samt det karakteristiska i hans föredrag, tillskyndade honom ett-lika allmänt som välförtjent bifall. Efter soiråps slut hade hr Pratt den artigheten att utöfver programmet spela en fantasi al omedelbar friskhet, hvari åtskilliga af exekutörens favoritmelodier inväfdes. Dessutom förekommo tvenne poemer af Runeberg, med värma och lifligt uttryck framsagda af.hr Hedberg, ett violinsolo af Mayseder, rent och flärdlöst återgifvet af den särdeles: förhoppningsfulle unge violinisten hr Pettersson, några qvartetter af Hauptmann och Mendelssohn för sopran, alt, tenor och bas, samt en qvartett för piano, violin, altviol och violoncell af Pratte. : — Direktör Baucks musikhistoriska -föredrag i förgår afton omfattade, ibland annat Glucks uppträdande i Paris, hans egenskaper såsom operamusikens reformator, hans segerrika täflan med italienaren Piccini, de långa och många stridigheterna emellan Gluckister och Piccinister, af hvilka partier det förstnämnda beskyddades af drottning Marie-Antoinette, det sednare af konungen, hennes gemål. Af intresse hade det utan tvifvel varit att få höra några skizzer af de tonsättare, som uppträdde i Frankrike mellan. Lulli och Rameau samt Gretry, Gluck och Piceini såsom Dunis, Philidor och Monsigny och framförallt att få höra några al deras melodier utföras, som ännui dag tjusa vårt öra genom deras behag, känsla och friskhet. Men vi böra vara tacksamma för hvad vi fingo höra utom det omsorgsfullt utarbetade föredraget, nemligen tvenne arier af Gluck: den ena ur Iphigenia i Aulis, den andra ur Iphigenia i Taurist jemte kör, samt tvenne sonater för piano af Emanuel Bach, Sebastians andra och mest utmärkta son, hvilka sonater spelades af hr Hultgren med mycken skicklighet och rytmisk säkerhet. sv—per2 Blodbadet i Warsohau den 8 dennes. T dacens utländska post finner man nåors