Aftonbladet – 13 april 1861, sida 2

uppoffrar er samvetslöst för att tillfredsställa sitt djefvulska hämndbegär mot er matmor. Låtom oss för det första utleta anledningen till detta. Har det någonsin förefallit någon missämja dem emellan? Jag omtalade för höonöm hvad som tilldragit sig dem der morgonen, då Josefine fått en örfil, och hur hön såg ut och uppförde sig då -hön visade mig sitt kindben. Jat, sade han, detta kan vara ett starkt motif till hämnd hos en qvinna, af naturen hjertlös och hämndgirig. Men kan deticke finnas ännu något annat? Kan: det icke hända att någon egennytta finnes -med i spelet. Tänk efter, William, Har aldrig någonting förefallit i huset, som gifvit anledning till, att. någon misstanka fallit på denna qvinna, eller som kommit henne at anse sig vara misstänkt? 7; Under det han talade, återvåknade hos mig minnet af de nipper och häsdukär, som min matmor förlorat, hvilket jag under de sednare oah större bekymren kommit att helt och hållet förgäta. Jag ömtalade gcenast för honom den uppståndelse, som blifvit i huset, då förlusten upptäcktes. Misstänkte er matmor Josefine, och ;jorde hon Henne några frågor? frågade an med ifver. Nej, sirX, svarade jag, innan hon kunde säga ett ord, frågade Josefine med näsvishet hvem det var som. hon misstänkte, och erbjöd sina lådor till, visilering. Advokaten blef purpurröd i ansigtet. Han sprang upp från sin stol och gaf mig ett så väldigt slag på axeln att jag trodde han förlorat förståndet. Vid Jupiter!s utropade han, nu ha vi ändtligen denna djefvul i qvinnoskepnad i vår makt. Jag såg på honom med förvåning, Huru, sade han, förstår, ni inte hur det hänger ihop? Josefine är-tjufven. Jag är så säker härom som att ni och jag nu tala med. hvarandra, Denna, nedriga: utr klagelse möt !er matmoör har ännu ett syfte