Aftonbladet – 10 april 1861, sida 2

Då vi uppnådde Glasgow genomgick mr Dark hela affären ännu en, gäng i sitt hufvud. Resultatet deref blef att han ändrade sin plan att begifva sig direkte till nordliga Skottland, anseende det klokare att förvissa sig, om möjligt vore, om den kurs skonerten tagit under dess kryssning längs utmed vestra kusten. Utförandet af detta nya beslut hade den nödvändiga följd att fördröja vårt framåtskridande deris enom att vi ständigt måste afvika från raka vägen. Tre gånger skickades vi onödigtvis till vilda ställen på Hebriderna genom falska rykten. Två gånger färdades vi inåt landet, följande herrar, på hvilka beskrifningen på mr James Smith i allmänhet inpassade, mens. hvilka befunnos vara orätta personer eå snart vi fingo ögonen på dem. Dessa fåfänga utflygter — synnerligen de trenne till de vestra öarna — medtogo förfärligt mycken tid. Det var mer än två månader från den dag, då vi lemnade Darrock Hall, innan vi slutligen befunno oss högst uppe i Skottland och körde in i en liten stad belägen vid kusten, försedd med en god hamn. Ända hittills hade vår resa varit utan resultat, och jag började att förtvifla om framgång. Hvad mr Dark be: träffar tycktes hans glada lynne och undransvärda tålamod aldrig kunna taga slut. Du förstår dig icke på att vänta, William, var hans ständigt upprepade svar så snart han hörde mig klaga. Jag gör det. Vi körde in i staden mot aftonen åkande I en ans råkslös liten gigg; och togo in, enligt vanligheten, på ett af de oansenligare värdshusen. Vi måste begynna nerifrån, plägade mr Dark säga. Förnämt sällskap på ett konditori passar inte för oss. Simpelt sällskap i en källarsal passar bättre. Och han bevisade verkligen sanningen af sina ord. Hans like att inom en kort stund, af helt och hållet främmande personer, göra sig förtrogna vänner, har jag aldrig sett hvar