Aftonbladet – 8 april 1861, sida 3

roklamera den stora grundsatsen: En fri yrka i en fri stat. Edra uppriktiga -vänner föreslå er reformer; som ni: ej kan medgifva; de råda er att utfärda lagböcker, stridande mot edra grundsatser; de påyrka detta, de förebrå er eder vägran. Ni nekar, och ni gör rätt deruti. Man begär af er samvetsfrihet, undervisningsfrihet. Ni kan ej bevilja frihet att tänka, att undervisa hvad som den katolska dogmen förbjuder; det är ju klart. Nödsakad att förblifva i denna abnorma ställning, blir ni tvungen, ni, de troendes fader, att hålla edra barn i styr medelst utländska bajonetter. Helige fader! hvad vi bjuda er har vida mer värde.4t — Om vi säga den helige fadern detta, så synes det mig omöjligt att våra uppriktiga och redliga propositioner icke skulle antagas. Och att dessa anbud äro uppriktiga, är ganska lätt att bevisa, solklart äfven för de mest misstroende. Jag har ända sedan 1850 proklamerat dessa grundsatser, jag ogillade förslagen att indraga presterskapets gods. Propositionerna äro uppriktiga, ty de äro i öfverensstämmelse med hela vårt system, som vill frihet i allt: ekonomisk frihet, adminiswrativ frihet, samvetsfrihet, full, och oinskränkt politisk frihet, fullkomlig frihet med ett ord i kyrkans och statens förhållanden. Så snart dessa sanningar väl blifvit omfattade af opinionen, skall öfverenskommelsen med Frankrike vara ett fullbordadt faktum, och då skola vi kunna komma öfverens äfven med romerska hofvet. Jag vill ej förutsätta det fall, att vi ej skulle kunna lyckas bli ense med nämnde hof; men om sådant inträffade utan något fel å vår sida, skulle det icke för oss medföra några betänkliga följder. För att komma till detta ärofulla resultat, måste regeringen ega all möjlig moralisk makt. Jag föreslår derföre att alla må förena sig om hr Buoncompagnis förslag, det tydligaste och mest bestämda bland alla de här framställda. Det proklamerar Rom såsom Italiens hufvudstad, det åyrkar full och oinskränkt frihet för kyran, det erkänner nödvändigheten af en öfverenskommelse med Frankrike. Må kammaren derföre genom enhällighet gifva oss nödig styrka; vi skola sålunda vinna ett af de mest lysande resultater i mensklighetens historia, en försoning emellan påfvedömet och staten, emellan friheten och den religiösa känslan.?