jag varit en fremmande person; ochtillsade mig med dämpad röst, att lemna henne och komma tillbaka om en halftimma. Jaglydde, i det jag kände mig -förvissad att hon hade erhållit några särdeles svåra underrättelser om sin man, och .uppfyld af ängslig fundering om hvari de kunde bestå. Då jag återkom till :frukostrummet, bar hennes ansigte ännu spår af själsoro: Utan att säga ett ord, lemnade hon mig tvenne förseglade skrifvelser. . Den: ena var en bil. jett, som skulle lemnas till: mr; Meeke vid prestgården; den andra ett bref med påskrift angeläget, adresseradt till hennes advokat i London, hvilken tillika var den när: maste slägting, som hon egde i lifvet. Jag framlemnade den ena at dessa skrifvelser och afsände den andra med posten. Då jag kom tillbaka fick jag höra att min matmor stängt in sig i sin sängkammare. Hon visade sig ej oe fyra dagar, utan behöll sin nya sorg, hvilken den än var, helt och hållet för sig allena. På femte dagen ankom advokaten från London till Darrock Hall. Min matmor mottog honom i biblioteket och förblef der ensam , med honom i nära tvenne timmar. På slutet af denna tid ringde hon på mig. Sitt ner, William4, sade min matmor då jag kom in i rummet. Jag förlitar mig så helt och hållet på din trohet och tillgifven het, att jag, sedan jag derom rådgjort med denne gentleman, hvilken är min närmaste slägtinge och min rådgifvare i affärssaker, samt funnit honom vara af samma tanke som jag, är sinnad gifva dig del af en ganska allvarsam hemlighet och anlita dig i en sak, som för mig är af allra största vigt. Hennes ögon voro helt röda och hennes läppar darrade i det hon talade till mig. Jag blef så öfverraskad af hvad hon af att jag knappt visste hvilken stol jag skulle sätta mig på. Hon pekade på en som stod nära henne vid bordet, och tycktes ämna att ånyo säga något till mig, då advokaten förekom henne.