Aftonbladet – 6 april 1861, sida 2

IITCUTCS GI AIVELCDb BIULGA TIGYVINSASGTSILCG beror af nederbörden, är nöden: förfärlig. Qvinnor och barn gräfva i marken efter sädeskorn, som ej grott, eller efter gammal skadad spanmål, som för flera år sedan såsom obrukbar och ohelsosam nedgräfdes. Många svälta ihjäl på öppna landsvägen, hela familjer vandra ut, städer och byar stå folktomma, och ändock bar nöden ej nått sin högsta höjd och måste bli ännu förfärligare, om ej regn faller inom kort. Från Mirut, ett distrikt med nära 4,000,000 invånare, skrifver kommissarien, att intet grönt strå kan ses så långt ögat når; blott vid foten af kullarna och der, hvarest vattningskanaler finnas,. kan man hoppas på någon skörd; men på öfriga trakter dör boskapen af brist på foder och der hotar allmän hungersnöd. MINDRE TEATERN: Moderna vinglare; komedi i JSyra akter af Emile Augier, öfversättning. Detta Augiers nyaste stycke gafs för första gången på Theatre frangais den 10 Januari detta år och har således ovanligt hastigt kommit vår publik till godo, hvilken ferma expedition fördelaktigt vittnar om den verksamhet, som mindre teatern och dess styresman utvecklar. Den pikanta komedin har i Paris emottagite med mycket bifall, och äfven här har etta varit händelsen, ehuru vi ligga bra långt ifrån de händelser och förhållanden, som röra sig derinom, och ehuru: de flesta karaktererna äro. så. genuint parisiska som möjligt, hvilket äfven gäller om en stor del af de politiska och sociala frågor, hvilka i stycket förekomma, i hvilket hänseende det kan betraktas såsom ett parisiskt. konjunkturstycke, hvars framgång till. en icke oväsentlig del får tillräknas de föga dolda anspelningarne på Mir6s och andra-af dagens företeelsere å ; Se här i korthet styckets innehåll: Hr Vernouillet, grundläggare af och direktör för en filialbank, har, i följd af olyckliga eller rättare sagdt okloka spekulationer, måst inställa sina och bankens betalningar, till stor harm för aktieegarne. Högst missnöjda med detta resultat hafva dessa-anställt rättegång mot Vernouillet, hvilken emellertid ställt så väl till, att-han vunnit processen, ehuru på ett mindre hedrande sätt; och han har med så knapp bibehållen krigsära dragit sig ur klämman, att -presidenten uti domstolen, hvars sätt emot honom blifvit allt mera kyligt, vid afskedet uttryckt sin förhoppning att snart få se konom åter. Återkommen från domstolen helt och HKållet slagen och förkrossad, känner han sig förlägen och ämnar lemna .sitt fädernesland med spillrorna af sin rikedom, :7eller -800,000 francs, tillhörande aktieegarne. Han infinner sig fördenskull hos hr Charrier, rik bankir samt aspirant till en plats ipärskammaren, för att lyfta hos denne innestående fonder. Med knapp nöd mottagen af denne, träffar han der en markis dAuberive, n mycket qvick. och mycket missnöjd gammal ädling, hvars fixa id är att föra det moderna samhället till sitt fördert, för att derigenom: hämnas det nederlag, som bördsaristokratien led genom den stora revolutionen — och hvilken för att hinna detta målicke tvekar att begagna sig af hvilka medel.som helst, äfven de simplaste. Han intalar nu Vernouillet mod, och denne beslutar sij att köpa tidningen. XAllmänna rättskänslan, som just är till salu. Knappt har .han;under inflytandet af detta beslut, höjt sitt hufvud, förrän Charrier återkommer, och denne, som förut knappast såg bankruttören-vinglaren, bugar sig nu och räcker sin hånd åt samme vinglare, hvilken som tidningsutgifvare blifvit en makt. Vernouillet, som finner sig vara på god väg, har af den gamle markisen blifvit gjord uppmärksam på att han borde gifta sig för att få en ännu fastare ställning, och hans vak faller på Charriers dotter, Clemence, hvilken dock redan älskar hr de Sergines, den honnette tidningsskrifvaren i stycket. 9Sergines åter befinner sig i en mycket tvetydig. ställning till. markisinnan. d Auberive, den gamle: markisens frånskilda hustru, hvilken på samma gång är Clemences gudmor. Den frånskilda markisinnan älskar Sergines, men vill icke ånyo uppoffra sin frihet; Sergines åter älskar Clemence, men anser sig icke kunna bryta med den qvinna, som för hans skull uppoffrat sin sociala ställning och utsatt sig för verldens förklenande omdömen. Det är med ett ord något som påminner om Scribes ?En.boja, som i går efter en längre hvila åter gafs på kongl. teatern. Vernouillet, hvars aktiebank kostat äfven markisinnan 100,000 francs, återbär dessa penningar till henne och spelar så väl hederlig karl att hon lofvar att blifva hans förespråkerska hos Clemence. Snart dock af markisen underrättad om-hr Vernouillets rätta planer, återtager hon sitt ord och. blir nu förföljd och skymfad af ?Allmänna Rättskänslan?, hvilken genom en ärtikel-om hennes och Sergines förhållande vill skandalisera dem båda. Denna artikel är skrifven af en hr Giboyer, redaktörens andre man och medarbetare, sonen till en portvakt, som blifvit uppfostrad i en större pensionsanstalt. för att genom sina anlag tjena denna till puff eller skylt, hvilket man behagar. Han har Fam denna uppfostringsmetod blifvit en af dessa drifhusplantor, hos hvilka stora anspråk blifvit väckta, utan att ega förmåga nog att. bringa sig upp till något stort, dels i följd af fattigdom, som nödgar dem att oupphörligt sälja sig, dels af medfödd karakterssvaghet och dåliga grundsatser. Giboyer är socialist och framtidsman och ntvecklar nnder en lano ditnyut med marki.