Aftonbladet – 6 april 1861, sida 2

Denna lilla matsal är mycket ljus och treflig — detta stora rum kunde i nödfall tjena till verkstad. Se nu på de här vackra möblerna, dessa smakfulla förhängen, dessa hvita gardiner, hur nätt och vackert är ej allt! — Inte sannt? Man har icke glömt någonting, hvarken ebenholzkrusifixet vid hufvudgärden af sängen eller porslin och Se Se här stå blomsterkorgar med de lommor mamsell tycker mest om, och se känariefåglarne sen i den gröna buren under taket. : Hör huru vackert de sjunga! Man kunde just inbilla sig att de känna sig lyckliga öfver att på sitt vis få hembära sin unga och vackra matmor sin hyllning. Hvad är det ni säger, madame Reboulet! utropade Marie, blek af sinnesrörelse öfver allt detta, som nästan föreföll henne såsom en dröm. Jag säger, att denna lilla våning sedan i går är er, och att alla dessa så smakfulla möbler också tillhöra er. Min Gud, skulle det väl vara möjligt! Se här, läs!... Nå, tviflar mamsell ännu som en klentrogen Thomas? Hyran, som i ert namn är betald i förskott, förvissar den er icke om att oqvaldt få besitta den lilla våningen, som ni tycker så mycket om? Hvad har jag då gjort, min Gud, för att förljena så mycken lycka? utbrast den naga flickån med förundran. : åsom man lätt kan gissa, hade Marie Bequcts lycklige blifvunde man sin hund med i denna ölverraskning — en utgilt, som underlättades derigenom att han en längre tid aflagt penningar för detta ändamål. Marie tog genast sina rum i besittning. Följande morgon, då hon vaknade, fann hon på sin byrå en smakfull brudskrud, bestående utom af kläder äfven af fruntimmersprydnader. Hennes blick fängslades