Aftonbladet – 4 april 1861, sida 2

liga med pannan tryckt intill fönsterrutan; och under det mången hurtig och tacksam blick sköt från de norske officerarnes skimrande ögon, i det de ärbödigsi saluterade de svenska damerna med värjan, svarade dessa genom sänkning af ögonlocken och en. rodnad; som förrådde mången hjertklappning, hvaraf minnet togs i fygten och bevarades i de krigiska memoarerna från inqvarteringen i den lille By, der man blifvit så väl Spleied. Men så snart trupperna voro utom staden, fake sig familjerna i vagnar och chäskärror. Allt hvad gå och åka kunde af stadens själar flydde nu hemmen för att komma till Blomsholm och der i tid skaffa sig platser, så att man riktigt kunde få se afmarschen. Lyckligtvis kom ingen för sent. Och nu följde ett ordnande i sjelfva åkdonen af barn, knyten, buteljer och matsäckar och sedan ett ajusterande af lockar, hattar, plymer, florshufvor, fräs och annat smått, öp pet och hemligt, allt medan herrarne diskuterade i grupper och hela allmogen, män, qvinnor, småtöser och småpiltar, staplade på hvarandra, intogo alla sidor, kullar och tufvor, som förmodades blifva lediga. Men nog hade man på alla håll bunnit både svettas och frysa, nog hade damernas lockar skäligen raknat och herrarnes längtan efter aptitsupen skäligen tilltagit, då ändtligen de första trumhvirflarne gåtvo tillkänna att fienden — efter det nära två månader långa besöket — bröt upp. Nu fick man se arriergardet med stolt och säker hållning defilera förbi, och på hvarje ansigte uttalade sig en omisskänlig tillfredsställelse öfver alt-denna ändamålslösa kampanj tagit slut. Derefter följde Strömstads garnison, leende och åter :salu