Aftonbladet – 3 april 1861, sida 2

erund i den ifver, hvarmed kaoaterna önska upprättandet af en enda landtdag för ett konungarike Kroatien-Slavonien-Dalmatien, samt att Mililärgränsen i konstitutionelt och administrativt hänseende måtte förenas med detta treeniga? konungarike. En mängd offentliga uttalanden i denna syftning hade egt rum, men den 24 Mars inträffade i Agram underrättelse, att åtminstone Militärgränsen allsicke kommer att bli representerad på Kroatiens landtdag. Militärgränsen skulle enligt ett halfofficielt meddelande hädanefter som hittills komma att sortera under krigsministern och krigslagarne, och någon förändring häri kunde icke vidtagas, derföre att Militärgränsen utgör en integrerande del af den österrikiska helstatens försvarskraft. Den resning mot det turkiska väldet, som nu utbrutit i Herzegowina och som torde erhålla en betydlig utsträckning, är af ganska stor betydelse i fråga om sydslavernas öde i allmänhet. Förr kastade en-stor del af sydslaverna alltid sina blickar på Ryssland, och sjelfherrskaren i Petersburg kunde för sina planer och sträfvanden på detta håll alltid påräkna ganska lifliga sympatier. Sedan det sista orientaliska kriget har emellertid förhållandet blifvit väsentligen förändradt. Det är förbi med Rysslands starka moraliska inflytande på sydslaverna och deras patrioter och framstående män. börja tänka på en alldeles oberoende ställning: De. börja nu eldas af iden om -en stor nation om trettio millioner, förenade i ett fritt statsförbund under det tappra, ädla och högtbildade Ungerns ledning. Både i Kroatien, Slavonien och Servien, der hatet mot Ungern lågade så starkt 1848 och 1849, börjar det ungerska partiet alltmera vinna terräng. Det fria Europa skulle ej kunna annat än önska framgång åt en sådan id, ty den europeiska civilisationen skulle endast kunna vinna derpå, att ett nytt friskt statslif utvecklade sig hos de kraftiga sydslaviska stammarne; och om detta skedde under Ungerns anförarskap, så skulle det utan tvifvel ske på ett helt annat och mera fruktbärande sätt, än om de stode under Turkiets eller Rysslands hegemoni eller fjettrades af den österrikiska kejsarstatens liflösa former.