Aftonbladet – 28 mars 1861, sida 3

j i Stockholms stads skarpskytteförenings i styrelse. i Till redaktionen af Aftonbladet! i Med anledning af en i Aftonbladet för den 20 Mars intagen och ef red. med anI märkningar beledsagad insänd uppsats rörande Stockholms skarpskytteförenings styzlse, anhåller undertecknad att få meddela em belysning af seken. Uppenbarligen är i artikelns ändemål att söka göra troligt att j den åsigt dess författare drifvit är liberal och hans motståndares illiberal, Om man tyekersatt det Hberala passar sig bättre, bverföre då icke vara liberal i verkligheten? En åsigte fiberalitet beror nemligen ieke af iden rson, som omfattar densamme, och i en illiberal sak kan ieke genom synförvändi ning tillåtas få en sådan färg, huru behändigt den än anbringas. En illiberal åsigt i bär icke liberal derföre att hr N. N. omi fattar den. ; i Författaren förklarar sig vilja lemnis uppiiysningar om de verkliga (1) differenspunkjierna uti den s. k. majoritetens och nunoritetens åsigter, och uppstälter en parallel i mellan dessa åsigter. Hvad minoritetens vidkommer, utgöra dessa åsjeter en uppsumering af rektorn Siljeströms hos styrelsem j yttrade meningar, men vi betvifla att för-i jattären fått follmakt att utgifva dessa för j minoritetens. Hvad majoritetens vidkomi mer, är det obehörigt att, sedan förut dereimot. offentligen protesterats, vilja påbörda denna hvad förf. tillägger densamma. Det tryckta förslaget till stadgar, bvars pröfning styrelsen började, är uuder yrkande på skyndsamhet från alla håll uppgjordt inopm tvenne af styrelsens förenade sektioner; dessas mejoritets åsigt segrade naturligtvis: härvid, men denna åsigt uttryckte derföre icke de särskilda .medlemmarnes mening: om de särskilda punkterna, och ingen kan således bindas vid detta förslag utom hvad beträffar den del deraf som indiviaen gillat. Af ett anförande hos styrelsen vet författaren detta, men Jåtsar okunnighet derom. Att. de olika meningarne ieke nediades i reservalioner kommer sig deraf, att man hade tillfälle att i styrelsens plenum vöka genomdrifva den sin mening, som icke segrade vid sektionsöfverläggningarne, och ER Ya nya redsktionsförslag, hvilken rättiget också begagnades med den påföljd att två af de tre punkter, som hunno diskuteras, väsendtligen förändrades. Enligt hvad vi veta var äfven en väsendtlig förändring of flere af de öfriga punkterna afsedd, till och med, hvad några vidkommer, aftslad. Hvad den föregifna kontrollen af 7polismakten? vidkommer, så förhåller sig så dermed, ett stadgandet om öfverståthållarens: rättighet att närvara vid styrelsens öfverläggningar var ett medelvägsförslag af er: ledamot ef msajoriteten, som icke för sim del hade något emot konungens rätt att utnämna ehef för kåren, enligt dennas förslag, och att det tillkommit i ändamål att sätta stadens högste styresman i tillfälle att följa föreningens verksamhet. År detta icke också en regeringskontroll? Mojoriteten ifrågasatte skarpskyttekårens arfvändande för regeringens behof äfven i fredstid, anmärker förf.; men denna anmärkning hade varit mindre ?intressant, om förf. också sanningsenligt upplyst atttjenstgöringen var för kårens KAR OR föreslagen så frivillig, att ingen deraf kunde bindas. Författaren må nu också veta att man, derest diskussionen hunnit så tångt, ämnat alldeleg utesluta hela denna paragraf, hvilken tillkommit endast såsom ett tillmötesgående. I stedgarne står icke, hvad förf. bebagat ditlägga, att tiden för kompaniernas öfningar skulle efter korporalskapernas hörande bestämmas ensamt ef befälet. Ordet ensamt tillhör förf. Om hen vore en praktisk man, skulle han finna svårigheten för korporalskaperna att besluta om tiden för kompaniexercisen uten någon som sammenjer besluten och vidtager enordningar, då lokat och väderlek m. fl. omständigheter kunna verka tillfälliga ändringar. Hafva korporalerna icke förtroende att framlägga korporalskapernas önskan vid detta bestämmande, huru kunna de hafva förtroende i ennat? I det samråd af korporaler, komp vu och inspektör, der seken skall ai ju Korporalerna elltid genom sitt st tal öfvervigten. Att kompaniöfring göra tjenstgöringen i fredstid? må ock stå för författarens räkning. Förf. talar om att minoritetens velat att oråningsreglor skulle för fredstid af kårerna sjelfva bestämmas, men han att majorileten varit ef eamma Hvad vidkommer majoritetens motv emot att kåren skulle sjelf ställa si krigsartiklarne i deras nuvarende har denna motvilja blifvit så folistä motiverad sit derom ieke är något tt säga Också äro för närvaronde krigsisgarne under Omsrbetaing. Mejoritelens slutliga tillmötesgående i detta afseende, fast under protester, är vida mera hedrande n minoritetens snarfördighet att underkasta kåren orimliga lagar, hvilka minoriteten sjelf icke ens känner. Ograndadt är att mejoriteten icke velat att någon organisation snnat än kompanivis skulle ske förr än vid utbrytande krig. Förslaget. till stadgar, hvilket förf. eger och kan rådfråga, säger: CKåren förblifver tills vidare formerad på kompaniert. Vi vilja ou ieke yttra oss om det riktiga häri, men anmärka blott att åtminstone två och förmodligen flere af den s. k. majoriteten varit af annan mening än den i förslaget till kär i musik — till den grad att han, när hen gick ut stt promenera, ofta tog sin fiol med me. Det var derne hans emak som