Aftonbladet – 28 mars 1861, sida 3

vetat. och .skuHe yeta att lyda sin konungs bud, så att nu tycka vi att hvarkenl vän nerna i Venersborg eller de tillgifna i Amå behöfva vara särdeles ängsliga. Ack, men hvad grefven sjelf beträffor, 5 det kanhända en annan sak, han är söker ligen icke lugn hvarken i den svarta frac: ken eller i den guldstickade; bekymren stiga honom öfver kragen och till hans öron nå kanske alla dessa besynnerliga och sorglustiga sägner om Eriks. gamla resvagn,.om halmstacken och om prestenkans nådår m. fl. Har den högvälborne tillika hört omtaJas att bland mamsell Holmbergs försålda makulatur befunnit sig kuriösa papper, eller att hela häradet kring Brogård har sin stadgade mening om det: der kontraktet, då är det i sanning stort-omhr grefven kan kryssa sig fram i motvinden. Vi förmoda likväl att han gör det, och det vore väl underligt, om ieke den ridderliga högvälborenheten skulle kunna undanpeta den småaktige gemenheten i Bro härad. Om grefven på den ?brännande frågan icke skulle kunna gifva ett svar, som genast förstummar lastarena, så skola dock vännernas rökelser förtaga all odör af dranken, och en gynnånde vind från höjden snari bortföra sotet af bränvinspannan. Vi skola alldeles ha förglömt den famösa vagnen, när vi se hr grefven gunga i landimarskalkens purpurklädda ekipege, och minnet skall icke mer sätta sig bredvid honom på de anklagades bänk, när hon har säte och stämma på taburetten. Hony goit qui maly pense. Nu några ord om hr Ahlberg i Kr stad, hofsekreteraren, skolläraren, danske viee konsuln, engelske dito in spe, riddaren af Dannebrogen samt hedersledamoten af drei Greiffen, Zorobabel och Kosmos etc. ete. Ah, hvilken massa ef titlar, till hvilken ban nu åstundar lägga den af magasinsförvaltare, han som dock med det första torde blifva Carl XIII:s riddare och generalkonsul. Det är i synnerhet inom frimureriet som hr Ahlberg lär ådagalagt sina för allmänheten osynliga förtjenster och det är i vecket al sitt murareförskinn som han blygsemt gömmer sina bästa talanger. Den profana verlden har häremot intet att invända, det är blott i frågan om magasinet som den tycker att ingen mystik göres behof och desslikes förundrar den sig öfver, ett möjligheten af att händelsevis utnämnas till engelsk vieekonsul, hvilket alldeles står i vida fältet, då en sådan befattnimg ieke ens existerar på platsen, blifvit åberopad som en merit. De medsökande ha tyckt att det ieke fordras en sådan der trollkarl till förvaltandet af eti magasin och i sin fåvitsko ha de ieke troit, alt det vill säga något att vara D. M. O.S. O. och, dylikt. Vi förstå visstieke det der, men att icke tro på det fina deruti, det går ieke an, det är hvarken underdånigst eller tropligtigst. Höga vederbörsnde förstå sig nog på meriter som betecknas med chiffer och veta väl hvad hofsekreteraren m. m. murat för slag. Frimureriet är vägen ieke blott till det ideala, kom viicke kunna förnimma utan äfven till det reala som vi kunna se i goda ställningar oeh förhållanden rundtomkring oss. Det är icke värdt att lägga våra näsors vishet ett mål; der Salomos lärjungar slå sina hufvuden ihop. Magasinet är troligen en ringa ersättning för ella de uppbyggeliga saker hr Ahlberg gjort på denna och andra sidan sundet; det kan väl egentligen icke betalas med pengar det murbruk, gom han iltat och klenat ut i Zorobabel och Kosmos. Hvad äro medsökandes elegiska inlagor emot. Salomos ordspråk, och deras -förtjenster emot dens; som handskas med cubiska stenen? Dock — det endast vilja vi ha sagdt, att hr Ahlberg gerna kunde lemna magasinet i sitt värde, för att ändå se glad ut och tanken pålyckliga föredömen vänta på något bättre, t. ex. — en generalkomsulsplate. Andra gardet — det låter för tarfligt, och ifriga namn som man har på detta regenente äro heller icke bra. Derför tros det comma att kallas Göta och bli en syster ill Svea garde, ifall detta återigen vill ersänna slägiskapen. Så är det sagdt. Vilare lär man tycka att Vendes konung bör va allt hvad han kan få att regera öfver. Som nu icke något Vendes land, att med ag bygga, står till att finna, så tager man vad man kan och vill insätta dess namn wvar det kan passa sig i treenigheten med. övea och Göta. Alltså skall —gäges det — ifgardet till häst kristnas till Vendes garde ch höfrätten öfver Skåne och Blekinge till Vendes hofrätt (!) Men denna rättvisane rerkstad är händelsevis placerad i samme tad som det gamla Vendes artilleriregenente och ännu händelsevisare i samma hus. srofva karlar med skägg oeh sporrar och ssessorer med månsken och glasögon göra rapenbrak och skipa rätt under samma tak. eh det är nu fredligt oeh stilla, ?när hvar: ch en sin syssla. sköter? — men häfder örmäler hur det var ett fasligt bråk, när vå det gemensamma huset för mycket längeedan en passande inskrift skulle anbringas. Der står nu att läsa legibus ef armis (åt 1ararna öeh vapnen), men si det lär ieke va. it så lätt att få legibus i första rummet. Vu bör det falla sig helt naturligt att aningen på svenska sätta åt Vendes hofrätt och prtilleri, eller med bibehållandet af klassi iter: legibus et armis Vandalorum, hvilken förindring visserligen låter som en vandalism. nen: dock ieke är annat än en åtgärd til: iamnet och ej till gagnet. Ritornello.