Aftonbladet – 27 mars 1861, sida 3

Emile Olivier om tryckfrihet i Frankrike. Öfverläggningarne inom den franska rea nd hvilka hittills uteslutande ållit sig inom den yttre politiken i afseende på den italienska frågan, ha nu öfverått till behandling af de inre förhållandena. Hvad som härvid främst faller i ögonen, är den moderation och värdighet, som iakttagits af det inre imperialistiska systemets motståndare, då man jemför dessas framställningssätt med de hätska och skoningslösa anfall, som riktades mot samma systems yttre politik. Orsaken härtill torde väl företrädesvis böra sökas i den omständigheten, att under det angriparne i den sednare frågan utgjordes af de legitimistiska och klerikala partiernas sakförare, hvilka voro ursinniga öfver regeringens negativt liberala hållning, så uppträdde deremot i den :förra endast den rena demokratiens sjelfständiga representanter, hvilka, höjda öfver partimtressen, icke talade för någon annan sak än fosterlandets och således måste förklara sig emot styrelsens i de inre angelägenheterna följda frihetsfiendtliga politik. Några af dessa representanter hade till svarsadressen på trontalet föreslagit följande amendement: För att den åt landets representanter återgifna kontrollrättighet inom det i sista dekretet inskränkta gränser må kunna bära frukt, är det nödigt att upphäfva allmänna säkerhetslagen samt alla öfriga undantagslagar; att vidare frigöra pressen från godtyckets makt; att återställa EF i kommunalväsendet samt åt allmänna rösträtten sin kraft genom uppriktighet i handhafvandet deraf och aktning