Aftonbladet – 27 mars 1861, sida 3

Article Image
för frigifna qvinnor. Ju mera det alknänna medvetandet vaknar för det stora behofvet af kristliga inrättningar till fallna qvinnors upprättelse och återförande från brottets och lastens bana, desto angelägnare: blifyer, det ock att låta de många, hvilka kunna vara villiga att bidraga till det goda ändamålet, men förhindrade att personligen lägga hand vid verket, få känfiedom om de anstalter, genom hvilkas understödjande de dock medelbart kunna för saken verka. I sådant afseende och då af ofvannämnda inbjudning den slutsats kunde hemtas, att det deruti förordade hemmet vore enda anstalten i sitt slag uti vårt land, eller åtminstone i hufvudstaden, har det synts vara en skyldighet att till allmänhetens kunskap låta komma tillvaron äfven af en annan sådan, hvilken under namn af Magdalenahemmet redan i flera år utöfvat sin verksamhet; Denna sednare anstalt, öppnad af enskilda personer 1852, upplöstes väl hösten 1856, men sedan, året derefter, åt diakonisssällskapet öfverlemnats anstaltens behållning af kassa, möbler och inventarier, mot förbindelse att, så snart omständigheterna medgåfve, åter öppna densamma, samt drätselkommissionen bee näget dertill upplåtit rum i en staden tillhörig byggnad, begynte dess verksamhet åter under sommaren 1858 och har sedermera oafbrutet fortgått, utan annat understöd i öfrigt än detaf den enskilda barmhertigheten lemnade. Om än till en början och medan ett, i följd af bristande deltagande upphördt hem. för För qvinliga fångar, benämdt Bethesda, samti igt förefanns, Magdalenahemmet åtminstone hufvudsakligen upptog endast sådana olyckliga qvinnor, som med anstaltens namn närmast betecknades, så har den dock under sednare tiden mest befolkats från fängelserna och således äfven utgjort asyl för frigifna qvinliga fångar ) Angående sättet för Magdalenahemmets förvaltning torde, utom de fördelaktiga vitsord, hvilka kunna af stadens så kyrkliga som verldsliga myndigheter erhållas, i främsta rummet upplysning vinnas af den sednast afgifna revisionsberättelsen, som. undertecknad at hr generaldirektören m. m. Huss och hr öfverintendenten m. m. Beckström, hvilkas omdöme i dylika frågor dd tillerkännas full trovärdighet, är af följande else: Yanligt uppdrag hafva undertecknade granskat Magdarnaheimmets räkenskaper och förvaltning för år 1859. Åberopande styrelsens berättelse för året, den femte som blifvit Så ser för denna barmhertighetsinrättnings verksamhet; och hvilken berättelse, i afseende på sifferuppgitterna, vi funnit till alla delar öfverensstämmande med förda anteckningsböcker och räkningar, vitsorda vi härmed det kärleksfulla nit och den utmärkta omsorg, hvarmed .hela denna förvaltning blifvit omhänderhafd. Årsberättelsens sakrika, och i allo tänkvärda meddelanden kunna icke undfalla menniskovännens uppmärksamhet, och han skall utan tvifvel, likasom revisorerna, med tacksamhet glädjas deröfver. Revisorerna hafva äfvenledes besökt Magdalenahemmet i dess bostad, och till dess yttre om : fång, anordning och tillgångar funnit det ringa, fattigt och obetydligt. De få, illa försedda rummen, de få, torftigt utrustade innevånarinnorn bärande en mer och mindre läslig prägel a rom och själs uselhet, de jemförelsevis små esultaten af deras halftvungna verksamhet inom dessa trånga väggar: allt tillsammans har föga tilldragande vid första anblicken. Likväl hvilar öfver detta ringa och obetydliga en stor, en omättanke, den största för ett menniskobröst — kärekens. Det är kärleken till nästan, den kärlek, som bjuder att älska syndaren, men hata endast synden; det är denna kärlek, som födt och fostrat Magdalenahemmet, ett hem, der en öm omvårdnad och en kärleksfull undervisning söka förmå den fallna qvinnan att återvända till sin skapare och till sin återlösare, från hvilken hon fallit. Redan den första tanken, söm denna kärlek ina den fallna, att hon icke är förskjuten och förkastad ur samhället eller har der mera att erhålla, utan verkligen ännu kan finna en väg till egen och andras aktning, är ett af denna kärleks kraftigaste medel, och den tanken möter henne redan i Magdalenahemmets dörr. Ju djua fallet är, desto svårare är återupprättelsen; erom vittnar årsberättelsen i mer än ett hänseende; men denna berättelse vittnar ock om hvad kärleken hitintills uträttat och gifver ett herrligt löfte, om hvad den vidare i denna riktning kan uträtta, blott den erhölle ett vidsträcktare fält för att utveckla sin verksamhet. Derföre tro sig revisorerna böra så varmt, så innerligt som de förmå, lägga på hvarje hjerta, som lifvas af den sanna kristliga kärleken, och lider af att se den kräftskada i samhället, som gifvit anledning till Magdalenahemmets inrättning, att söka befordra densammas verksamhet och bidraga till dess fortfarande bestånd, ut vidgning och förkofran. Stockholm den 2 Maj 1860. Magnus Huss. F. 0. Beckström. I afseende å de af revisorerna åberopade sifferller torde här i största korthet böra meddelas, att redan vid 1859 års slut, bland 198 dittills i Bethesda och å Magdalenahemmet vi dade qvinnor, åtminstone 120 blifvit åt samhället räddade, 8 utom Magdalena-hemmet aflidit, 9 der qvarvaro samt af dem alla veterligen endast 25 återfallit till lastbarhet. För åstadkommande af den utaf revisorerna förordade utvidgning af Magdalenahemmet, har styrelsen dels med ett af K. M. för sådant ändamål i nåder heviliadt angslav af 1000 rdr önn

27 mars 1861, sida 3

Thumbnail