Aftonbladet – 26 mars 1861, sida 3

detta, hvilket jag anser rätt och skäitt såommin pligt, så långt jag äri stånd der: till vare. sig att mina lagliga herrar, det äme: rikanska folket icke motsvara mina önsks ningar eller på något bestämdt. sätt fordra motsatsen. Jag hoppas att man ej häruti skall se en hotelse; utan blott: den förklas ringen, att: unionen är i stånd att författhingsenligt försvara och värna sig sjelf. Dertill behöfves ingen blodsutgjutelse eller våldsgerning, och det skall ej gå derhän, så vidt man. ej dertill tvingar nationalregeringen. Den mig anförtrodda makt -skall användas till: att försvara regeringens dem att besätta och bibehålla de henne tillhöriga platser, samt indrifva tullafgifter Och skatter; men utöfver, hvad som är nödvändigt för detta ändamål, skall ingen invasion, ingen maktåtgärd ega rum mot folket. s Der fiendtligheten mot Förenta Staterna är så stor och allmän, att kompetenta ins födda börgare icke äro i stånd att handhäfva federalembeten, skall intet försök göras, att utifrån påtvinga de motsträfviga personer, som äro dem: förhatliga. Om än regeringen i kraft af sträng rätt vore befogad, att med tvång handhafva dessa embeten, så skulle dock försöket vara så uppretande och nära nog outförbart, attjag anser .det bättre, att tills vidare afstå från att hålla dessa embetenr besatta. Posterna skola befordras till unionens alla delar, om man ej tillbakavisar dem. Så mycket som möjligt skall folket öfverallt kunna öfverlemna sig ät känslan af fullkomlig säkerhet. Denna här antydda väg skall följas så länge icke händelsernas gång och den gjorda erfareneten gör en modifikation eller en förändring lämplig, och i hvarje fall samt under alla omständigheter, skall det blifva min ifrigaste omsorg, att handla såsom. de för randen varande omständigheterna kräfva, med -det ändamål och i.den förhoppning att åstadkomma en fredlig lösning: af nationalvillervallan samt återställa de broderliga sympatierna. Sedan presidenten vändt ci till alla partier, utom dem, hvilka me berådt mod sträfva för unionens tillintetgörande, hvilka han ej hade något att säga, tör att sålunda lugna sinnena och uppmana till lugnt öfvervägande, slutade han med följande ord: ?Uti edra händer, mina missnöjda landsmän, och icke i -mina,ligger : den vietioa frågan, om inbördes krig skall utbryta eller ej? Regeringen skall ej angripa eder. I kunnen ej framkalla strid, om I icke sjelfva viljen vara angripare. I hafven icke aflagt ed att tillintetgöra regeringen, men väl hafven I svurit den högtidliga eden, att värna, beskydda och försvara henne. Vi äro icke fender, utan vänner. Vi böra icke vara fiender, Om än passionerna hafva spänt de band som förena oss, så få de dock icke sönderslita dem. De hemlighetsfulla minnets strängar, som sträcka sig från hvarje slagfält och från hvarje patriots graf till hvarje lefvande hjerta och hvarje hemmets härd genom hela detta-land, skola åter genjuda af unionens chorsång, så snart den — och det skall säkert ske — på nytt blifvit vidrörd af vårt väsendes bättre engel.? Då presidenten Lincoln höll detta tal, voro omkring 30,000 personer församlade framför kapitolium, och lifliga bifallsrop skallade från dessa, så snart ordet union förekom i talet. Inga oordningar passerade bland folket, utan allt försiggick i största redlighet, ordning och lugn. Från Mexiko förmäöles. att intill den 13 Febr. redan 13 nunnekloster blifvit upphäfda och att kyrkoförmögenhetens secularisering yfverhufvud gjorde raska framsteg.