Aftonbladet – 26 mars 1861, sida 3

Rättegångsoch Polissaker. — Pastorn i katolska församlingen A. Bernhard har till härvarande rådhusrätt instämt rådmannen F..W. Brodin samt konsuln J. F. Fenger, under förmälan, att år 1852 den 2 December: afled -härstädes handlanden Frangois Metzger samt efterlemnade ett testamente, på grund af hvars 4:de punkt, sedan öfriga i testamentet gjorda legater blifvit utbetalda, resten af aflidne tzgers efterlemnade förmögenhet skulle fördelas i 2:ne lika lotter, hvaraf den ena skulle tillfalla S:t Nicolai : och den andra katolska församlingens fattiga, att; i samråd med utrednings: männen användas af nämnde församlingars presterskap och kyrkoråd. Till testamentsexekutorer utnämndes hirr F. W.: Brodin och J. F; Fenger; men fastän proklamadagen i sterbhuset inträffade den 31 Juli 1854 hafva förenämnde ut redningsmän ännu ej, oaktadt derom gjorda påminnelser, aflemnat någon redovisning för de medel, som blifvit testamenterade till katolska församlingens fattiga. Af denna anledning yrkar hr Bernhard att rådman Brodin och konsul Fenger måtte åläggas att redovisning afgifva. Då målet i dag förekom infann sig såsom omYad för käranden f. bankobokhållaren Almgren. Å svarande sidan tillstädeskom rådman Brodin ersonligen och förklarade, att anlednittgen varför föreskriften i den berörda testamentspunkten icke hittills blifvit fullgjord vore den, att ett fordringsanspråk på Metzgers sterbhus ännu är beroende på rättegång. Innan denna blir afgjord vore utredningsmännen icke i tillfälle bestämma det belopp, som skulle tillkomma Storkyrko: och katolska församlingarnes fattiga. För öfrigt bestred hr Brodin pastor Bernhards behörighet att i denna sak väcka käromål. Hr Almgren invände häremot, att pastor Bernhard, såsom ordförande i katolska församlingens fattigvårdsstyrelse väl, utom all fråga vore behörig att bevaka katolska församlingens rätt. Och ville .hr Almgren för öfrigt till protokollet anmäla, att konsul Fenger lofvat hr Almgren, att om rättegången nedlades, så skulle uppgörelse erhållas inom 14 dagar, och vore käranden villig medgifva ett så lån uppskof om svarandena sådant önskade. r Brodin yrkade deremot att erhålla domstolens beslut, huruvida pastor Bernhard vore behörig att kära i målet; och förklarade sig rätten skola om tre veckor meddela sitt beslut angående denna invändning. Få . . Åter ett öfvervåld åf polisbetjent. Öfverkonstapeln Edberg stod i går inför rådhusrättens tredje afdelning, tilltalad afjernvägsarbetaren Johansson derföre att Edberg, under förevändning att efterspana en tjuf, inkommit å det ställe, der Johansson bor i huset n:r 8 Tantogatan, der han skall ha förfördelat och slagit Johansson ; de: hörda vittnena berättade hustru Berglund, hos hvilken, Johansson bor, att Edberg inkommit i hennes bostad samt ingått i det rum som Johansson, hvilken vid tillfället hadelegat, bebodde. Edberg hade först frågat Johansson hvem han. var, hvarpå denne svarat, att det icke rörde honom. . Affordrad sitt prestbevis, förklarade Johanssön, att detta hade han å jernvägsbyrån. Edberg yrkade då, att Johansson skulle följa med till vaktkontoret samt framtaga sin poliser: sedel. Madam Berglund, som vår inne vid tillfället, letade efter densamma, men kunde ej få reda på den, hvarföre Johansson bad henne framtaga och visa hans fnummersedel, Under det Berglund letade efter denna, hörde hon Edberg kalla Johansson för skurk, hvarjemte -hon såg Edberg nypa Johansson i näsan, draga honomi håret samt tilldela honom ett slag, så att näsan sprang i blod; äfvensom Johansson visade henne en tand, som vid slaget skulle ha lossnat i hans mun: Johansson deremot hade till afvärjande af detta våld ej gjort något annat än försöktatt skjuta Edberg ifrån sig samt tagit honom i armen, Edberg förklarade, att hustra Berglund ej var, rit i tillfälle att se förloppet, enär hon, vare sig med flit eller af en händelse; hade släckt ljuset. Denna uppgift bestreds både af hustru Berglund och af Johanssonsså tillvida, att de påstodo det ljusetrej varitsläckt, då Edberg slog Johansson! Ett annat vittne vid namn Sophia Törn, in-, tygade också, att hon hört ordvexling samt titt lanssot klagat öfver att han blödde, men hon hade ej sett, huru eller på hyad sätt han blifvit slageft,I Ehär hon varit i runimet u : ; Ordföranden tillsporde härefter Johansson;om han önskade vidare bevisning i målet, hvarpå