Aftonbladet – 21 mars 1861, sida 3

med det tornamsta Xrigsvapnet 1-04ess allvarliga bruk och att förtaga den rädsla för gevärets aflossande, som är vanlig hos beväringsynglingen, hvars ålder ligger så nära den från elementarskolan utgående lärjungens. Några helt få, men goda gevär vore härtill nog, och den skjutbana, som sannolikt nu kommer att i hvarje stad af der bildade skyttegille anläggas, kunde lätteligen några timmar i veckan få af den äldre skolungdomen, under vederbörlig uppsigt, begagnas, likasom det vid flera skolor nu sker med undervisning i simning vid en stads simskola. Hvad särskilt simning angår, så är vigten af väl ordnade simöfningar för all skolungdom allmänneligen erkänd, och vid nya skolanläggningar torde icke ringa afseende böra fästas Jå nnskapet af rinnande vatten, såväl för det helsogifvande i badet, som det nyttiga och kroppsutvecklande i simningen. För all skolungdom, utan undantag, anser direktionen öfningar i ställning, vändningar, ledens öppnande och slutande samt i militärisk marsch vara högst nyttiga, emedan de bilda till ordning och skick, och emedan en jemn, ledig och lidande gång gifver en vacker och helsosom kroppens hällning, och äfven är, enligt militärers omdöme, det svåraste attbibringa beväringsynglingen under hans korta öfningstid. Ställning och marsch äro äfven längesedan i flera skolor införda i samband med den gymnastiska under: visningen. Marsch, i början utan, kan sedermera, för att gifva marschen mera sstadga, ske med förutnämnda trägevär i folkskolorna och i de skolor, som ieke vilja anskaffa andra, men med lätta föga kostsamma gevin med korta jernpi or, utan bajonetter, i de skolor, som vilja bekosta sådana. Då direktionen till dessa militgröfningar äfven lägger några få de allraenklaste handgreppen, sker letta icke emedan direktionen fäster någon vigt eller tror någon nytta för en framtida krigisk bildning vara att förvänta genom en större dighet för skolungdom härutinnan, utan hufvudsakligen för den uppmärksamhet, lystring och vana vid ö onblicklig verkställighet å befallande ord, hvartill handgreppen bilda. De kunna med någon fördel dock endast öfvas med ofvannämnda iätta gevär, samt blott af elementarskolornas äldre ungdom. Med trägevär och för folkskolornas barn anser direktionen dem vara alldeles onödiga. Vanliga krigsgevär anser direktionen äfven till handgrepp endast böra af de äldsta och starkaste ynglingarne få begagnas. Om några militära öfningar skulle anses vara nyttiga för landsortens barn, emellan folkskoleåldern och beväringsåldern, så ligger sådant utom folkskolans område och således äfven utom föremålet för detta yttrande. I förbigående torde direktionen dock få nämna, att bland sådana sfningar vore isynnerhet målskjutningar ganska nyttiga, men borde då lämpligast ske i frivilliga skyttgillen, Alla öfningar i handgrepp och i militärisk narsch med hela skolan, anser direktionen alIrig böra ske under tak, utan ungdomen härunder få njuta fria luften, samt dessa öfningar cke ske under hela årets skoltid, utan lämpliast inskränkas till några gånger i veckan unler månaden antingen före skolans afslutning m våren eller efter dess återbörjan om hösten. Jet sednare vore att föredraga, emedan skolunglomen alltid om våren är mera sysselsatt med frig läsning till examina, hvilken läsning föresämnda öfningar skulle menligt afbryta. förutom it ungdomens botaniska utvandringar denna til nåste ske. Medgifver tiden under dessa våreller höstfningar, i fri luft och på fri mark, att från linie trycka 1 kedja och att i denna spridda ordn narschera, samt blott göra de enkla slutna r elser, som för kedjeformering vore nödiga, så vser direktionen att äfven detta kunde ske. Dessa militäriska våreller höstöfningar borde erna ledas af en militär, ett skäl till för dessa fningars anställande om hösten, då militärer ro mera lediga. Fördelaktigt är då gymnatikläraren är militä är, emedan en särskild lärare ir denna korta lärotid då ej behöfver anskaffas, ch emedan i allmänhet den gymnastiska underisningen bör ske med militärisk takt, raskhet ch kommandovana. De militära öfningarne i skolorna borde ilikvet med de gymnastiska regelbindas genom lämpga stadgar. Genom här föreslagna vapenöfningar i skolorna nser direktionen att en stor hjelp vunnes under :en korta öfningstid, som är vår beväring förnnad, och hvilken öfningstid kunde till militäisk bildning vida bättre användas, i fall någon el af hvad nu under beväringsöfningarne måte läras vore vid ankomsten till lägret redan ndangjord. Att deremot utsträcka vapenöfningarne i skoorna till en fullständig gevärsexercis samt till gentliga infanterirörelser, med öfningarnes föråggning under hela skoltiden, och ungdomens adelning under denna tid:i korporalskaper, ompanitr och bataljon, för att öfra kompanich bataljonsexercis, anser direktionen icke leda ill något gagnande syfte. Så bedrifna skulle .essa öfningar blott borttaga tid, i början roa ngdomen och störande inverka på dess läshog, nen sedermera trötta, utledsna gossarne och gifva iem afsmak för öfningar, hvilka till sin natur :ro af så enahanda slag — allt till stor skada ör framtida öfningar vid trupp. Deremotskulle n tid, begränsad till några veckor och med öfvingar i det fria, under den behagligare årsti en verka lifvande och vida förmånligare för ramtida militäriskt lynne, Direktionen hyser dessutom, stödjande sig häriti på militärers omdöme, den öfvettygelsen, itt handgrepp och manövrer, ehuru naturligtvis -undgängliga färdigheter, dock utgöra en ringa tel af krigsmannens Allvarliga åligganden; att nan ersamt genom dem icke är sordat; att man ned all exercisfärdighet, vunnen i skolan, ingaanda är en färdig rekryt, ännu mindre färdig ill befsl; att det endast är vid trupp, som de nångfaldiga delarne af krigstjensten kunna in: semtas och isynnerhet bildningen till de lydnadsvörbållanden, som fordras, icke blott för ett ögonslickligt tillfälle, utan för en samfält krigshanding under en längre tid och und å fven ör den manligaste själ mest pröfvande intryck. Att taga denna sak så lätt, Att tro sig Vara grigsman, endast genom hvad som kallas execrcis säkerligen att taga skalet för kärnan — en villfarelse, som i pröfningens stund kunde komma att hårdt straffas. Direktionen tror derföre, att allt-hvad som, tan att störa undervisningen, kan inom skolan att förbereda krigiska öfningar och bilda iska egenskaper, godt och nyttigt, men att drifva saken län ta si digheter, som fö tåndeutnad bverirareklagan, n por tivt skadligt, såsom underhållande den falska reställningen, att man redan såsom gosse vore veckling är unde rsäöttlig och hvar jande atgär Införa skolor.