Aftonbladet – 21 mars 1861, sida 2

saken, hvilkas namn man kunde lära känna, om, man öppnade posten. Undersökning härom: skedde samma dag i borgmästarens och flera magistratspersoners närvaro med iakttagande af all försigtighet. Endast brefven från Göteborg öppnades, men tyckligtvis tanns i dem intet, som fördrade strängare ransakning: Prinsen af Hessen visade sig i dne sak sådan-som man förut funnit honom, då nåot rört honom enskilt, d. v. s. human-och försonlig. : Den unge mannen slapp fullkomligt från saken. Det oaktadt lärer han beständigt hafva vurmat på att Cenlevera prinsen. Under hela den tid detta så egna krig: varade, syntes, besynnerligt nog, såväl danske kronprinsen, hvilken likväl aldrig lemnade hären; liksom hela danska hofvet sjelft,; såsom i ett slags. dunkel beslöjning; åtmin stone hördes de ej mycket af. Hvad kronprinsen beträffar, klingade dock månget varmt loford fram om hans rättvisa och benigenhet att gifva hvarje klagande rätt. Och hvad. beträffar .den mäktige danske ministern grefve Bernstorff, så sparade han sitt ord så länge det kunde sparas, väl vetande att. det var ett verkligt kungsörd. Kung Kristians betydde litet eremot. I Sverge fortforo Storbrittanien och Preussen att vara herrar på scenen. Deras deklarationer, ceremonivisiter, biljetter, noter, hemliga stafetter och öppna representerinET upptogo ständigt tiden, medan Gustaf II sjelf gömde sig i ett guldmoln, som blott de. lyckliga göteborgarne fingo genomskåda. Men bakom guldmolnet -skref han, liksom förr Moses skref. bakom molnstoden på Sinai berg, sina budord; och när det som minst väntades, öppnade han en flik och utkastade dem. ; Mellan denna blixtrande liflighet och denna oåtkomliga dubbelhet framställde sig bilden af den tyska enkla godmodiga hedern, som hoppades att stilleståndet nu finge räcka alnt tt