Aftonbladet – 20 mars 1861, sida 2

sitt vilda lynne och kanske till egen säkerhet upptogo, så gjorde dock allmogen i hela trakten, der armån vistades, allt hvad den kunde att förena sina egna intressen med lydnad för konungens vilja, detta senare äfven under den märkvärdiga fredsveckan. Dertill sattes i gång bålstora sagor om den kår, som baron Armfelt snart komme med. Huru hjertligt skulle icke herr baronen i sin nöd sjelf hafva skrattat åt den stora vigt, som förlänades hans krafter, om han fått höra talas om -densamma, medan den gjorde färof ! Dalkarlarne beskrefvos såsom en sorts fabelaktiga varelser af öfvermensklig styrka, och i sina svarta rockar med hvita fälttecknet borde de i ett blifvande krig göra minst lika mycket effekt som forntidens elefanter, då de framför en här skrämde hela fiendtliga armen på flykten. Men allt detta var ändå endast barnlek i j(emförelse med den brusande flod, som strömmade öfver hela Göteborg, öfver alla landsindar deromkring och slutligen banade sig en väldig väg ut till främmande land, der len icke allenast utgöt sig i-en mängd tidningsfloder, utan till och med trängde in i le politiska kabinetten. varifrån kom då allt det, hvarmed särleles det så kallade folket i första hand skrämdes? Jo, ur den kirurgiska kistan, wilken blifvit tagen på en af båtarna. Alla de särskilta saker, som denna utomordentliga kista innehöll, sattes på stor exposition, och det förklarades enhälligt från örsta pjes, som tittade upp i dagen, att de voro ingenting mindre äntortyrinstrumenter den mest afskyvärda beskaffenhet: Och vartill kunde väl sådana våra ämnade, om j alt bit för bit sönderknipa och sönderäga de svenska fångarnel No Ett förfärligt ve utropades ialla; vrår. Jet var ju ej kristna män som kommit: det