Aftonbladet – 20 mars 1861, sida 2

I önskansvärdt att de aldri uppkommit... Med denna expos följde ett bref från en. gelske ministern till danske generalbefälhafvaren, deruti han, i en synbart besvärad ställning öfver konungens sätt att förklara stilleståndet, försäkrade att han fått kunskap om att hans majestät ärnade gifva norska båtarna tillbaka, men att han längre fram ville. afgöra frågan angående kanonernas borttagande. Gör man sig nu den frågan hvad å Sverges sida meningen med stilleståndet kunde betyda, så skulle man frestas tro det varit den, att svälta ut norska armån, som låg overksam och hungrande, medan konungens landttrupper mådde väl vid sina köttgrytor, uppeggande sitt sinne i hat mot de skuldlösa norske soldaterna, och konungens sjömakt fick tillåtelse att i trots af alla traktater taga priser från fienden. Men härmed var visst icke nog. Konungen hade förut låtit befalla att bönderna skulle väpna sig mot rikets fiender och uti allt bemöta norska armån med hätskhet ). Presterna fingo ungefär samma förordning att uppläsa från predikstolen. Men huruvida de hade för mycken aktning för den heliga plats, hvarpå de stodo, att derifrån uppmana till strid och kif, eller de hade en stark respekt för de norska trupperna, som funnos närmare till hands än detkungliga beskyddet, är osäkert — nog af: en del uteslöt kungörelsen, och en del mumlade den så inom sig att den ej till hälften kunde höras. saBönderna visste emellertid hvad meningen var, och ehuru de ej åtlydde befallningen om beväpningen, den endast kustboerna med x) Man erinrar sig att baron Armfelt såsom en högst naturlig sak anfört att han tänkte begagna böndernas hat såsom häfstång för deras verksamhet. :