Aftonbladet – 16 mars 1861, sida 3

sig gällande så olika riktningar som Schwanthalers, fortsatt genom Halbig m. fl. samt Eberhards, utvecklad vidare genom Entres och Schönlaub, och hvarest inom måleriet fortlöpa. bredvid hvarandra -så olika riktningar sem Cornelii, Schnorrs och Hess å den ena sidan semt Kaulbachs och hans ceiterföljares å den andra, torde näppeligen kunna bedömas såsom ensidig, isynnerhet då det gäller en jemförelse med Dässeldorf. ENär författaren slutligen nämner de svenska konstnärer, som han vill räkna till Disseldorfarne, så kommer han till ett resultat, som aldeles synes slå ned hans föregående sats om det alltmera förherrskande franska maneret; nästan alla våra talangfulla målare bära enligt hans tanke spår af Dässeldorf och det en enstaka kostnär jemte några yngre: akademiska elever, hos hvilka han finner. det franska mantret. Det vore emellertid beqvämt nog i och för bevisningen rörande Disseldorfs allena saliggörande egen skap, om man kunde göra allt förtjenstfullt som finnes hos våra konstnärer till någonting Dässeldorfianskt. Hvad E. Bergh t. ex. angår så har han visserligen vistats något i Disseldorf, men lika mycket om ej meri Paris och han har slutligen gjort studier hos Calame, den schweiziske Claude LorrainX, och det är der han tillegnat sig mycket af det harmoniska arrangement och den klassiska stil i detaljbebandlingen, som utgör ett utmärkande drag nos nyssnämde mästare. Amalia Lindegren har så vidt vi veta aldrig varit i Disseldorf; deremot har hon längre tider studerat i Paris, Minchen och Rom. Att anse den förening af lefvande natursanning och den, ädlaste konstsanning, som man finner i hennes bilder, såsom någonting Disseldorfiskt är helt och hållet oberättigadt. Det är en frukt af hennes äkta konstnärliga skönhetssinne, utveckladt genom allsidiga studier. En verklig konstnär bör vara. sig sjelf,.hans verkfskola bära prägeln af hans individualitet och äfven, så vidt möjligt är, en nationel prägel. Men för att kunna nå denna sjelfständighet måste studiet vara mångsidigt. Vi svenskar ha alll skäl att, så länge en verkligt nationel konstskola icke hunnit uppstå, he ensidigt sluta oss hvarken till. den tyska eller den franska, utan söka förena tyskarnes allvarliga djup och grundliga karakteristik med fransmännens dramatiska lif och kraftiga kolorit. — Tidskrift för Hemmet, tillegnad den svenska qvinnan. Andra årgången, tredje häftet. Detta häfte af den förtjenstfulla tidskriften utmärker sig, likasom de föregående, genom värderika betraktelser öfver: vigtiga sociala frågor samt åtskilliga uppsatser på vers och prosa, alla skrifna i en ren, ädel anda och en lätt, behagfull stil. Detta häftes piece de resistance är en artikel Om flickors uppfostran af H.4, hvaruppå följer CV år lektyr af Esselde; Sulik Sardar Khans maka, österländsk saga af-—-a—g (Fru Runeberg): Poemer af L. S. och Mathilda; ENytt pål: vår bokhylla (anmälan af Fänrik Ståls sägner, andra afdelningen och af Fredrika: Bremers Lifvet i. Gamla verlden): m. m. Vi tillönska utgifvarinnorna af denna lika bildande som underhåltande tidskrift den fortfarande uppmuntran, hvaraf de i flera hänseenden gjort sig så väl förtjenta. Rosalie eller Sanningen skall göra eder fria. En sann berättelse af R. Bertin de Pricster. Öfversättning: Örebro 1861. I denna berättelse, skrifven af bjeltinnan deruti, tecknas, i gripande drag det tomma, ytliga och förvända i romerska. kyrkans uppfostringssystem, samt huru en ung flicka, fattad af sanningens makt; för det inre beHof hon erfar att deråt öfverlemna sig, uppoffrar äfven de ömmaste jordiska band, det som fäster -henne vid modern, från hvars hus hon på grund af-sitt omfattande af den evangeliska fören blir utstött. Det utgör en i sanning märkelig kontråst; öm man jemför katolicismehs omvändelsemetod, sådan den UPReR ER sig 1. ex. sednast i den vedervärdiga Malletska processen, med det sätt hvaruppå förfåttarinnäns öfvergång till protestantismen åstadkoms. Detbehöfdesnemligen icke ens. en vigd lärare atttillvägabringa fröken Bertins trosförändring. Det vars hennes :egen öfvertygelse om detgotilliredsställande i romerska kyrkåns såtser i förening med bibelns läsning och en upplyst protestantisk vähinnas: samtal, som verkade det hos henne mognade beslutet. Boken: är .skrifven i en lätt, enkel. och äfver från religiös flärd fullkomligt fri stil. — Highörster frås. Alstervik, Örebro 1860. Denna lilla berättelse har till föremål att visa det djupt osedliga, förnedrande och i samhällsordningen mäktigt iDgripande, som ligger-i och följer på de tätteintniga förbindelsör, som ingås emellan i personer af olike kön; dåen78: ko tbättre kerktoförför eh flicka af lägre stånd öch härigenöm i grund tillintetgör de utsigter hon annars kunnat egå anspråk på för sin framtid. Det vorc väl om den tyvärr såallmänt gängse slappa sedliga likgiltighet, som är rådande i. detta fall, kunde framkalla flera försök än detta lilla anspråkslösa att väcka uppmärksamhet då en ar vår lids mest inrotade och mest heklsgensvärda moraliska lyten. X — Den nya samlingen Eventyr of Ånderscn har nu utkommit i Köpenhamn. Detdröjer utan.tvifvel länge nog innan den hinner till svenska bokhandeln. Men vi tro oss göra Andersens många vänner och beundrare i Sverge en tjenst genom att anföra någre omdömen ur danska blad om detta han: nye arbete. Fedrelandet? yttrar: Dettal: häfte står icke efter. de föregående hvarker i skönhet och bumor eller i språkets behag och friska egendomlighet. Men finner sammn. fina ornh imninorliga unnfoftting Nf van