Aftonbladet – 16 mars 1861, sida 1

Närmare underrättelser erhållas å vederbör Postkontor STOCKHOLM den 16 Mars, De på telegrafväg ingångna underrättelserna..om ryska eftergifter ät Polen, såsom inkaHlandet af Cnotablest för rådplägning om reformer 0. 8. Vv., antyda att en omfattande rörelse egerrum i nämnde land; ty man kan vara förvissad att det icke. är blott inför ett tillfälligt gatutumult i Warschau, som. den ryska regeringen finner sig böra gifva vika. Det hade också sedan någon tid förekommit antydningar om en sådan rörelse uti korrespondensartiklar till de utländska blad, som med större uppmärksamhet följa de nationella rörelserna i Europa, och man finner dem nu ytterligare bekräftade genom meddelanden af personer, som haft tillfälle att på närmare håll bevittna de sednaste händelserna. En korrespondent till den franska tidningen Courrier du Dimanche lemnar sålunda i ett bref från Warschau af den 2 Mars en särdeles intressant redogörelse för ställningen i Polen. (Man har länge påstått — skrifver korrespondenten — och ryssvännerna ha befärligt upprepat det: at Polen, som klagar, som är upprördt, som återfordrar sina rättigheter, består endast af några tusen adelsmän, under det den öfriga nationen, det som man i Frankrike kallar folket, inalunda delar den förmögna klassens känsör, utan tvertom finner sig ganska belåten med sitt nuvarande öde. Jag kan icke säga huru mycket af detta påstående, som tillförene kunnat vara sannt, men jag förklarar bestämdt, att de här timade händelserna utöra en slående vederläggning afdetsamma. tan tvifvel är det här, såsom öfverallt och alltid, den upplysta klassen, som ledt rörelsen; det är den, som insett behofvet att inför sina beherrskare och ännu mer inför den skara europeiska folkfamiljen, af hvilken Polen är så värdigt att utgöra en medlem, uttrycka lidandena, behofven och önskningarne inom ett land, som förtrycket bragt ned till en relativ underlägsenhet, såsom petitionen på ett så rörande sätt erkänner i det den erinrar derom, att Polen fordom täflade i civilisation med sina vesterländska grannar. Men då adeln beträdde denna bana visste den ganska väl, att den följdes af hela nationen. Denna veckas storartade demonstration utgör ett jär slit bevis derpå. Betraktom emellertid de ryska myndigheternas beteende vid detta tillfälle! Sedan någon tid tillbaka, isynnerhet sedan Warschau-kongressen, hade regeringen återvändt till ett förtrycksystem, påminnande om de värsta tiderna under kejsar Nikolaus: arresteringar utan, anledning, organiseradt spioneri, husvisitationer hos enskilta; med ett ord ett fullständigt förtrycksystem, till den grad afskyvärdt, att flera aktningsvärda embetsmän, bland andre polisdirektören Anitchkow och undersökningskommisionens president Paulucci, hellre ingifvit sina afskedsansökningar än de lånat sin hand till dess utförande. Det faller af sig sjelf att regeringen icke haft svårt att finna lydigare verktyg för sina syften. Polackarnes afsigter beträffande årsdagen af slaget vid Grochow voro icke hemliga för någon. Man talade derom offentligt och manifestationen hade blifvit öppet förberedd. Alla menniskor visste, att landtbrukssällskapet skulle sammanträda i Warschau, att det skulle till kejsaren ingifva en framställning i ändamål att utverka upprättande af ett universitet och införandet af en nationalrepresentation; att samtidigt skulle firas en sorgegudstjenst för de vid Grochow fallne polackarne, och att en högtidlig procession skulle ega rum... Den ryska polisen visste allt detta, men gjorde ingenting till rörelsens förhindrande. Mellan de högre myndigheterna hade emellertid hållits en rådplägning, till följd at hvilken åtskilliga åtgärder vidtogos. Sålunda voro den 25 Februari på aftonen trupperna sammandragna inom slottet. Ett stort antal polisbetjening postade på gatorna; på de gator och torg, der processionen skulle framgå, hade man undanröjt allt, som kunde hindra kavalleriets anryckande, såsom ställningar, gatubutiker och dylikt; i källrarne under det palats, der låndtbrukssällskapet hade sina