den var fördelaktig för Holstein; dess störst man på den tiden var grefve Gert; -Dan mark deremot föll i händerna på en sådar usling som Erik af Pommern. 8å kommq Oldenburgarne på danska tronen, hvilka: politik var att med Slesvig fiska efter Höl stein, hvaraf småningom uppkom den följ den att Slesvig förtrycktes af tyskarne, j: till och med att sjelfva konungariket ble styrdt af tyskar, som kallade sig för dan skar. Han: erinrade om Wallensteins förslag till Christian IV att blifva amiral för tyske flottan, hvilket på Gustaf II Adolfs varning förkastades af Christian, samt om Fredri VI:s plan alt åtkomma större makt i Tysk land genom att uppställa större kontingent. än som erfordrades i förhållande till Holsteins befolkning. Under elutet af Fredrik VI:s tid fick — till en del i följd af-den från ridderskapet samt från Kiels universitet utgångna agitationen — BSlesvig-Holstein ei! slags laglig organisation i en gemensam styrelse och gemensam öfverrätt. —1848—50 års krig bröt denna organisation. Nu har man åter i tio år arbetat på att sammanbinda P-amark och Holstein; men de uppag jörsöken äro lika fruktlösa som försöken att finna cirkelns qvadrater. Ingen af de föreslagna helstatsorganisationerna moisvarar Denmearks eller Holsteins önskningar och sanna behof. Bloit genom eki messa komma begge parterna till sin rätt: men då måste Danmatk öfvergifva sina heistatsdrömmar och Holstein sina planer att eröfra södra Jutland (Slesvig). jan -hoppades att danska folket skulle stå fast vid sina löften ett offra lif och blod för Slesvigs bibehållande, om än icke den entusiasm som fanns 1848 nu kunde återkomma. I anledning af amtmannen grefve Schulins utträdande ur Dannevirkeföreningen har baron Blixen-Finecke afgifvit följande förklaring: Det har kommit till styrelsens kännedom, att H. Maj:ts minister inför högstdensamme klagat öfver att högtuppsatta embetsmän inträdt i föreningen, samt mått och steg mot vissa embetsmän i anledning deraf kommit på tal. H. M. skulle utan tvifvel svårligen kunna förmås att gifva sitt bifall. till åtgärder, hvilka föga skulle öfverensstämina med den föreningsfrihet, som grundlagen tillägger hvarje medborgare. Men ministdren kunde måhända genom att drifva denna sak till ytterlighet, framkalla en kris, hvilken knappt vore önsklig i detta ögonblick och af denna anledning... Med afseende härpå har grefve Schulin, öfver hvilken ministeren har specielt beklågat sig i detta fall; efter föregånget aftal med undertecknad nuvarande ordförande, utträdt ur föreningen; hvilket jag ansett mig icke böra underlåta att meddela mina medborgare. Ba PAR nt