tillsända från Venersborg. Men krut, flintor och andra små nödvändigheter tattades mig alldeles. Eda skans var ej gjord för att emotstå en fjerdedels timmas attack, och de kanoner, der voro, kundesnarare ha skadat dem, som nyttjade dem, än fienden. Hans maj:t gjorde med mig en resa till denna ort för -att sjelf taga vår uselhet i ögonsigte, och det såg omöjligt ut att inom tre veckor man ej. på den gränsen skulle befara en attack af flera tusen man. Jag, som insåg omöjligheten i den momangen att sätta Eda skans i försvarsstånd, sökte ut en post en; mil längre fram, kallad Morast, hvilken jag lemnade baron Hjerta vid artilleriet omsorgen att befästa. Denne officers aktivitet svarade emot mitt förtroende och det nit, med hvilket hela allmogen i Jösse härad biträdde oss. Samma dag som hans maj:t var vid Eda skans, kom tidningen om danskarnes inbrott öfver Strömstad. Men som en kår under öfverste Tranefeldts befäl fattat posto framför Uddevalla vid Qvistrum, tycktes faran ej vara så stor på den sidan, emedan detta ass är ett af de svåraste att forcera, om det blir rätt försvaradt. Så snart konungen kom åter till Karlstad, afslöt han alla sina affärer, skref till fransyske ambassadören för att explicera honom orsakerna till dess öfverenskommelse med Ziliot samt andra vigtiga order och depescher. Andtligen klockan 8 om aftonen, uttröttad af arbete, satte han sig i sin vagn för att genom Venersborg tara till Göteborg, der dess närvaro var högst nödig för att sätta allt i försvarsstånd. Grefve Klas Ekeblad hade från Mariestad kommit till Karlstad för atttega hans mej:ts order om ett landtvärn, som i Wesiergötland skulle uppsättas, Mindre vågsam än