Aftonbladet – 15 mars 1861, sida 2

nu svårare och mera vidt utseende, hvaruti vi återfinna. honom i samma provinser år 1808. S Utdraget börjar med tiden af konungens sista vistelse i Finland. ; ; s FURY Det vore för vidlyftigt att här anföra de många och långa samtal, jag hade med konungen under denna bedröfliga epok. Ett vill jag allenast omtala, som vVisar denne furstes störa snille. En afton, då vi voro gångna ända till förposterna, sade jag, under -det vi gjorde reflexioner öfver våra missöden: Gud gifve jag hade ers maj:t väl härifrån ! Eg Det är ej att tänka pål!4 svarade konunen. Jag kan på flera vis omkomma — et finner jag — men aldrig skall jag deshonorera mig. Rymma undan dessa förrädare vore en lachet6 och skulle öka deras mod. Nej, en enda resurs gifves, minvän, för oss: det är, om dansken förklarar oss krig. Då hafva ,vi en orsak att fara härifrån för att försvara vår vestra gräns, och hela nationen, som då blir pe st af faran, skall tjena mig att försvara både fäderneslandet och mig sjelf. Hos:oss behöfvas starka slag för att göra effekt. i Långt ifrån att inse sanningen af denna uträkning, tänkte jag att olyckan förorsakade ett slags förtviflan, som i den momangen visade sig under en politisk färg. Utan att vidare tala härom kommo vi tillbaka till högqvarteret, hvarest flere rykten om fiendtligt anfall samma afton gåfvo anledningar ill åtskilliga rörelser och kontenancer,. Detta var natten mellan den 19 och 20 Augusti. Två eller tre dagar härefter kommo säkra underrättelser om att danskarne beredde si till att falla in i Wermlandoch på Dal. Hans maj:t lät genast denna tidaing blifva utspridd och lät inse nödvändigheten af sin