Aftonbladet – 15 mars 1861, sida 2

Om Stockholms skarpskytteförenings styrelse. Med anledning af Dagligt Allehandas åtgärd, att öppna sina spalter för en insändare vid namn L. J. S., hvilken i afseende på åtskilliga förhållanden inom Stockholms stads skarpskytteförenings styrelse tillåtit sig meddela en mängd osannfärdiga uppgifter, har styrelsens sekreterare, hr J. N. Bruhn, begärt plats i bladet för några uppfysnia gar, dem vi nedanför återgifva. Vi anse oss likväl icke kunna underlåta att för egen del förutskicka några erinringar. Hvarje medlem inom föreningen torde känna hvilka de personer inom styrelsen varit, som i afseende på föreningens angelägenheter verkligen uträttat något, som med ospardt nit och oförtröttad fosterlandskärlek under 4 månaders tid egnat en stor del af sin tid åt saken, samt derigenom åvägabragt det vackra resultatet, att kåren nu räknar 7-å 800 man, hvilka alla köpt ett ganska dyrbart gevär samt redan under många veckör tillbaka varit under. ständig öfning. Man behöfver således icke nämna deras namn; de utgöra den af L. J. 9. så kallade majoriteten. Men hvad som torde vara mindre bekant och hvad-som nämnde personer med berömvärd takt hittills icke velat: låta utdun sta till offentligheten, fastän tiden derför nu måste anses vara inne — detta är, att det förnämsta hinder, som mött deras verksamhet, icke varit tröghet, obeslutsamhet eller skygghet för penningeuppoffringar hos kårens medlemmar, utan just en del af den nu s. k. minoritetens envisa motstånd mot hvarje åtgärd, som hade nägot utseende af praktisk handling. När åtskilliga till denna minoritet hörande personer föga annat uträttat än att gå upp i styrelsen och protestera, hafva de andra fått draga hela tungan af det praktiska utförandet. Såsom en följd af olikhet i åsigter, har nämnde minoritet vetat i det längsta fördröja äfven de BRATT re a Nr rar mA a