Aftonbladet – 15 mars 1861, sida 2

då S., som för tillfället var obeväpnad, och stöter knifven långt in i dennes rygg och helt säkert hade mord skett, derest icke en tredje vaktknekt (Dillberg) tillkommit och kullslagit fången, som, efter att ha gjort flera förtviflade men fåfänga försök att skära äfven denne, slutligen blef afväpnad. Af de båda sårade befinner sig S. så, att man ej har det ringaste hopp om hans vederfående och den andre är också ytterst illa sårad. — Man läser i Wenersborgs Tidning för den 11:e: Sedan under första dagarne af förliden vecka det rykte vunnit bekräftelse, att landshöfdingen grefve Eric Sparre, efter inhemtad kännedom att i ett af en landsfiskal i Upsala Jän emot hr grefven anhän giggjordt mål angående bränvinsbränning å en hr. grefven tillhörig bortarrenderad egendom, personlig inställelse blifvit hr grefven ålagd, till K. M:t ingifvit sinafskedsansökan. samlades å rådhussalen — vi tro till ett antal af omkring 80 å 90 — embetsoch tjenstemän, handlande, handtverkare och andra stadens invånare, för att Glee huruvida detta för länet högst vigtiga förhållande borde föranleda till någon åtgärd från de sålunda samlades sida. Med en enighet, som ej lemnade rum för något annat motiv än en djup öfvertygelse, träffades den öfverenskommelse, att man on stället uppsatte en underdånig skrifvelse, hvilken genast undertecknades af de församlade och afsändes pr telegraf till civildepartementet, hvaruti man uttryckte sitt bekymmer öfver, om länet skulle blifva i mistning af hr grefvens utmärkta embetsmannaduglighet och det verksamma och insigtsfulla nit han i flera vigtiga grenar på sin innehafvande plats redan visat, och i underdånighet, anhöll, att K. M:t täcktes finna utväg till grefvens bibehållande på sin plats. Omedelbart efter telegrammets aflemnande och under anförande af stadens borgmästare, afgingo de närvarande för att uppvakta hr grefven och omtala hvad man sålunda hade vidtagit, dervid, sedan ärendet blifvit framfördt, hr grefven yttrade, att han, på den plats han som embetsman innehar, icke under förhandenvarande förhållanden annorlunda kunnat göra, då embetet icke bör besudlas och dess innehafvare icke sitta på de anklagades bänk; uttryckande derjemte sin tacksamhet för det prof af förtroende och välvilja, han nu som vid flera föregående tillfällen rönt, och med tillkännagifvande af den uppoftring han genom det tagna steget gjort, samt sin innerliga önskan att kunna gagnande verka för let län honom nådigst anförtrotts, förklarade han, att om konungen befaller honom qvarstanna på nä plats, han nu som alltid också skulleveta att a. Det tillkommer icke oss att döma; men utan fara för misstag kunna vi säga; att om hr grefve Sparre skulle lemna sitt embete såsom länets höf ling, detta län då äfven mister en lika nitisk som driftig, ihärdig och insigtsfull styresman och att i så fall flera vigtiga arbeten skulle af stanna, som af honom blifvit planlagda och på började. s ——J— —