Aftonbladet – 13 mars 1861, sida 2

Tyskland skulle onekligen vara ett stort ondt, så länge viej ha något säkert hopp om eller någon möjlig utsigt till verksamt bistånd; men. vi ha svårt att förstå, att man, efter att ha blifvit afvisad på dessa ställen, kan framställa sådana i Itzehoe, ty man bör veta, att man der icke kan få saken afgjord. Man bör veta, att detta Itzehoe, på hvilket, eiligt den store ministern Raaslöffs sjelfbehagliga inbillning, Europas ögon nu hvila, blott är en marionett-teater, en mycket näpet och väl -utstyrd teater med historiska dekorationer och kostymer, snäfva ridderliga vapenrockar och vida doktrinära togor, men likväl.en dockteater, hvars trådar ligga i Berlin. Öch kan man väl ödmjuka sig ORare än genom att ödmjuka sig för docOrk — Om församlingen i Itzehoe går in på, att helstaten återupprättas i den ännu orimligare form, hvari våra kloka statsmän nu erbjudit densamma, så sker det: blott för att regeringen och regeringspartiet i Berlin tro sig kunna begagna ett sådant ordnande af förhållandena till sina ändamåls befrämjande; och om församlingen går in på det föreslagna tillsvidaretillståndet, så sker det, emedan desamma tro sig kunna i hvad ögonblick det faller sig lägligt begagna dess konstiga och intrasslade väf för att återupptaga tråden och inveckla Danmark i nya svårigheter. Den holsteinska ständerförsamlingen är icke herre öfver Holsteins öde; hon är blowt en schackpjes i det spel Preussen spelar om Danmarks undergång; den flyttar sig icke sjelf, utan Preussen flyttar den såsom det behagar, och Danmark vinner intet annat resultat genom att försöka flytta den än det drag, som Preussen för tillfället anser för sig fördelaktigt. När man således frågar oss, om! vi ej helst skulle se, att man finge en förlikning i godo uppgjord med Holstein, till och med om det kostade uppoffringar, så är det enligt vår fasta öfvertygelse en ganska onödig fråga. Jo, helt visst ville vi det, derest det läte sig göra, och det är ej för uppoffringarna vi äro rädda, utan vi ville blott göra dem på ett annat sätt och för ett något så när godt resultat: . Vi skulle för vår del icke skygga tillbaka för möjligheten af ett krig i ett-ögonblick, då de europeiska tförhållandena äro så gynsamma, som de nu synas vara; men vi skulle hellre vilja undslippa det, om. man för en del af hvad hvarje krig, till och med-de lyckligaste, skulle kosta, kunde köpa sig en hederlig fred. Men hvad vi för ingen del vilja göra är hvad regeringen nu tyckes oss göra, underkasta oss både förödmjukelser och uppoffringar, utan att vinna någonting annat dermed än krigets uppskjutande -till en tid, som är mest läglig för Preussen; utan att erhålla någonting annat derför än ilyckligaste fall först ett tillsvidaretillstånd, som genom sin oklarhet och inveckling tyckes skola bli en fruktbar jordmån för ständiga tvister, samt derefter en helstatsförfattning, som är ännu mycket mera äfventyrlig, som lika litet kan tillfredsställa holsteinare som danskar och som nödvändigt skall leda till en våldsam omhvälfning; men troligast utan att erhålla någotdera, utan att vinna någonting. annat än ett uppskof af tre veckor, hvilka Danmark således användt till att ödmjuka sig djupare än någonsin förr i egna och verldens ögon, och genom hvilka vi icke förts ett enda steg framåt, utan blott förvärrat vår egen ställning såväl inåt som utåt, för att ånyo — ty derom må man ej göra sig några illusioner — åter taga sin tilllykt till den oändliga räcka af nya anbud, eftergifter och förödmjukelser, som ännu återstår, om vi behålla styresmän, hvilka ej veta eller våga välja någon annan utväg. Enhvar känner myten om danaidernas såll, hvilket .alltjemt fylldes, men aldrig blef fullt. Danaidernas såll är den danska helstaten, och de qvinnor, som evigt måste skaffa fram vatten till detsamma, derföre att de trolöst dödat sina män under brudnatten, äro de danska statsmän; hvilka dödat tron på sitt folk och sitt fädernesland. K; M:t har under den 19 sistl. Febr. förordnat att Generalmönstring detta år skall förrättas: med Göta och Wendes artilleriregementen, af generalfälttygmästaren och chefen för artilleriet, generalmajoren frih. F. J. Wrede; med lifregementets husarkår, af inspektören för kavalleriet, generalmajoren grefve LD. E. von Stedingk: med husarregementet Konung Carl XV, af generalbefälhafvaren i 1:sta militärdistriktet, generalmajoren grefve G. A. F. W. von Essen; med Wermlands Fältjägareregemente, af generalbefälhafvaren i 3:dje militärdistriktet, generalmajoren O. A. Malttorg? med Westmanlands regemente, af generalbefälhafvaren i 4:de militärdistriktet, generalmajoren D. L. Silfverstolpe; samt med Jemtlands hästjägarekår, af generalbefälhafvaren i 5:te militärdistriktet, generalmajoren C. E. Rudbeck; och skola dessa generalmönstringar verkställas på de tider under årets vapenöfningar, söm af vederbörande generalmönsterherrar utsättas. Derjemte har K. M:t förordnat, att approbationsoch kassationsmönstringar med nummerhästarne skola på vanligt sätt å de tider, som derför af mönsterherrarne bestämmas, innevarande år hållas: vid lifregementets dragonkår och Smålands hnsarrecemente af insnektären för kavalleriet.