Aftonbladet – 13 mars 1861, sida 2

UTRIKES FRANKRIKE. Den 6 dennes förehade senaten till bevandling amendementet till förmån för påfrens verldsliga makt. Casabianca ogillade örslaget och fordrade, att man skulle ha örtroende till kejsarens regering, som ej änkte lemna den katolska kristenhetens öfverhufvud i sticket. Bouiqueney och hertien af Padua understödde amendementet; itvensom Barthe, hvilken beskylde Piemont att ha följt Englands råd och försmått Frankrikes. Baroche bekämpade förslaget; han ansåg adressen tillfyllestgörande och påstod, att ingenting häntydde på afsigten aft draga de franska trupperna från Rom, utan just på motsatsen. -Amendementet blef slutligen förkastadt med 79 röster mot 61. General: Chrzanowski, som -år 1831 var oeneralstabschef för polska armån; har aflidit Paris. Efter sin landsförvisning inträdde han såsom generallöjtnant i engelsk tjeust och deltog år 1849 såsom öfverkpmmendant för piemontesiska armån i fälttåget mot Österrike. SPANIEN. Från Madrid telegraferas den 6 dennes, att spanska regeringen tillkännagifvit för senaten, att den ämnar låta örlogsfartyg oafbrutet krysså vid åfrikanska Kusten, för att motarbeta slafhandeln och visitera alla spanska skepp; hvilka misstänkas för att idka dylik handel. Marskalk ODonnell hade liktidigt sökt vederlägga lord Palmerstons beskyllningar mot spanska regeringen. ÖSTERRIKE. Från Venedig skrifves den 2 dennes: Offentliggörandet af grundlagen: har här ej fjort det ringaste intryck. LATE här i landet äro riktade åt ett helt annat håll. Såsom det förljudes skall vår podesta; grefve Bembo, Följ af två centraleongregationsdeputerade, lirr Ferrari och Cezza, om några dagar: begifva sig till Wien, för att inför tronen frambära flera böner från Venetiens befolkning, samt afgifva en sann skildring af landets verkliga belägenhet. I grannskapet af Peschieras yttersta: fäste hade österrikatne arresterat en fransman, som redan förut en gång blifvit tillbakavisad vid gränsen, men likväl gjorde ett nytt försök att passera densamma, samt afsköt en istol mot den skildtvakt, som sökte hindrå honom. Hos mannen anträffades kompröometterande papper samt några topografiska kartor. POLEN. En korrespondent från Wearschau till Bresl. Zeitung skrifver bland annat i anledning af de sednaste händelserna i nämnda stad: Mieroslawskis parti, hvilket, såsom oss synes, med icke synnerlig utsigt till framgång ämnar med väpnad hand proklamera revolutionen, räknar lyckligtvis ej många anhängare. Den vida större delen af folket skall för närvarande låta sig nöja med en konstitution. Man vet ganska väl, att utan en främmande stats. hjelp, hvarpå man för närvarande ej kan räkna, är en resning otänkbar. Att man hoppas på en intervention af Frankrike och England, om också ej för ögonblicket, är säkert. — En komit med kanonikus Wyszynski till ördförande har bildat sig för att föranstalta resandet af en minnesvård åt de den 27 Fe: bruari dödade, äfvensom understöd för deras familjer samt för dem som den 25 och 27 Febr. sårades. Insamlingen för ändamålet har visat det vackraste resultat. Alla stånd och åldrar lemna bidrag. Man såg furstar och grefvar jemte fattiga och tiggare framlemna sina gåfvor. Anmärkningsvärd är för öfrigt den enhällighet, hvarmed hela befolkningen inom alla samhällsklasser bedömer händelserna; detta är så mycket anmärkningsvärdare, som endrägt eljest just icke är något framstående karaktersdrag hos polackarne och bristen derpå en gång till och med ledt till förlust af deras sjelfstän dighet.? nder det att borgarekomiten och den akademiska ungdomen vakade öfver ordningen i Warschau vid likbegängelsen efter de fallna, grepos flera uppviglare, som utdelade vapen och sökte åstadkomma en konflikt under begrafningshögtidligheterna. Säkerhetsutskottet — utfärdade i anledning deraf en förklaring, att hvar och en, som anträffades med vapen, skulle betraktas såsom landsförrädare. En korrespondent till Journal des Debas beskrifver på följande sätt begrafningshögtidligheterna den 2 Mars, då offren från den 27 Febr. jordades. Jag återkommer just nu från begrafningen af de den 27 Febr. fallne, och jag skyndar att unBråland är obekant. Men då den förre ri