till. Finland, och då blir min armå starkare än den, som ni kan sätta emot mig, e. Tc (CMitt svart, säger prinsen i sina anteckningar — der detta utdrag återfinnes i texten — bevisar att jag ej dolde de följder, som jag då förutsåg i anledning af hans maj:is boslut. är ieke i ministåren och kunde således med mindre förbehållsamhet säga honom mina tankar, hvilka icke vore annat än en enskilt persons, men en sådan som var hons maj:t tillgifyen, som beklagade olyckan af ett krig på vägen att utbryta och som ännu ifrigt önskade förekomma ma ar tillgifvenhet för en så vördad och för en nation, som jag älskade äl-de tänkesätt, den betygat mig under min resa ), som derföre attmin grandonkel Fredrik I; landigrefve af Hessen, varit dess konung.) Prinsens svar lydde: CBir! Ingenting kan öfvergå min djupa och vördnadsfulla erkänsla för all den nåd och godhet, hvaraf ers maj:t täckts: gifva mig ett förnyadt prof genom. hr Borgenstjerna, hvilken jag med ett obeskrifligt nöje emottagit. Ers möj:t behagar tala till mig med ett nådigt förtroende, som icke kan annat än röra mig i det innersta af mitt hjerta. Jag skulle illa svara mot så mycken nåd, om jag ej med en vördnadsfull dristighet toge mig. den friheten. att för ers maj:t öppna mitt. hjerta, böftigt rörd af denna tidpuukts krisis. Min oändliga underdånighet; min ), Ofvannämde Borgenstjerna hade s förut: på konungens -befalinin, er 75 rinsen under en tesa från! Helsingborg tilll Norge tidigt på sommaren, då lägret var samladt vid Predrikstad,