Aftonbladet – 11 mars 1861, sida 2

Emellertid blef det ett alldeles förfärligt lif och rörelse i kammaren. Malena fick omöjligt tid att längre begrunda sin blifvande nationalitet. Upp till ?storesalen, just öfver den varma sängkammaren, transporterades de ur sömnen uppväckta och sparkande barnen, hvilka med all gewalt ville försvara sig mot fienden — yrvakna och gråtande, trodde de sig icke ha att göra med någonting mindre. Genom rika löften om russin, mandel och sviskon lockades de ändtligen upp i detnya boet, der de på de: medförda bolstrarna snart sjönko i en sömn, uppfylld af drömmar, ingenting mindre än behagliga. De tyckte nemligen alla hvar för big att norrmännen plundrat boden på alla russin-; mandeloch sviskonlådor och alt ingenting annat fans qvar än torra bräderna. De hördes i sömnen snyfta öfver -detta grufliga missöde, och en at dem begärde lakrits och kandisocker i ersättning. Min mor ordnade, Malena jemte en af de andra pigorna verkställde, och då tiden var inne, stod rummet för nya inqvarteringen fullt färdigt. Sist flyttades den lilla Julia Konstantia, hvars fina lifstråd nästän utnöttes af denna natts svårigheter och plågor, och det fastän hennes bädd ständigt var i den varma modersfamnen. Nu i denna stund — så hviskade den hårdt pröfvade makan — skulle Rutger se mig .. Men nej, tillade hon hastigt, långt bättre är det så som det är. Han skulle icke foga sig med tålamod i allt detta, och Gud vet bäst hvad uppträden då kunde följa ... Men denna natt, denna natt ..... Må Herren icke öfverge mig i min nöd! Och han öfvergaf icke den unga moderh och hennes barn,