Aftonbladet – 4 mars 1861, sida 3

ruteis eclementartarovern. Rättegångsoch Polissaker. F. d. marinsoldaten. Tropps olaga häktande. Rådhusrättens tredje afdelning afkunnade i dag utslag uti detta mål; De för den olaga -arresteringen tilltalade undsluppo med böter enligt 1 kap. 7 8 utsökningsbalken, som stadgar, att om de, som af konungens befallningshafvande i bud och ärender brukas, öfverskrida eller eftersätta det som dem: befaldt är, skola med ord och varning näpsas eller fällas att böta två eller tre månaders lön, Konstapeln Ridman, hvilken ännu är tjenstgörande ordinarie konstapel, dömdes: att böta 55 rdr rmt,; konstaplarne Lundgren och Dahlgren att hvardera böta 45 rdr rmt.. Lundgren och Tanlgren äro numera icke i tjenst vid polisren. Stölderna ur krambodarna. Rådhusrättens tredje afdelning afkunnade i dag utslag angående dessa djerfva stölder, hvaruti Fredrika Maria Sofia Keisner och Johanna Bergman spelt hufvudrolen. Keisner, som erkänt icke mindre än cirka 30 olika bodstölder, dömdes att för 4:de resan stöld under sin återstående lifstid hållas till allmänt straffarbete. — ro metran Anna Christina Anderson född Ström, hvilken af Keisner emottagit en del af det stulna och uppbränt ett stycke sidentyg, sedan hon erfarit att Keissner blifvit bäktad; dömdes att för första resan stöld, till värde af.57 rdr 35 öre, straffas med 10 dygns fängåse vid vatten och bröd samt derefter uti 3 månader hållas till allmänt straffarbete. Hedvig Christina. Eurån, som emottagit en del tyger utaf Keissner, frikändes från ansvar; men hennes syster Johanna Euren, hvilken blifvit öfvertygad om att hafva köpt en schal m. m., med vetskap om att godset varit stulet, dömdes att för första resan siöld, till värde af 75 rdr, straffas med 14 dygns fängelse vid vatten och bröd samt derefter i 3 månader hållas till allmänt straffarbete. Utslaget, i hvad det rörde Keissner, skulle underställas hofrättens pröfning. Då tilltalade Gränberg fortfarande är sjuk i häktet, så kommer utslag öfver henne att afkunnas först efter hennes tillfrisknande. — Qvinspersonen Christina Forsslund, hvilken äfven föröfvat stölder ur salubodar, men drifvit sin rörelse på egen hand, dömdes i dag af rådhusrättens 3:dje afdelning att för tredje resan stöld straffas med 9 dygns fängelse vid-vatten och bröd och derefter uti 3 år och 6 månader hållas till allmänt straffarbete. — På rådbusrättens fjerde afdelning afkunnades i tors tslag möt arbetskarlen J. Wigren, Hitalad det mot pigan Westerholm; och dömdes Wigren att böta för de Westerholm tillfögade sår tillsammans 30 rår 75 öre eller i brist af böter undergå 16 ängelse vid vatten och bröd, samt för br lifsfarligt vapen att hållas 4 månaders straffarbete; hvarjemte en förpligtades att tta Westerholm med rdr rmt. lidne måndag för hör med bonden Oo Grösby, hvilken, i liket måed förut i denna tidning omnämnda extra ånggevaldigern Elia ;sson, den 14i denna månad låtit en af honom: för hitforsling från Smeädseröd emottagen fånge Carl Petter Sydow komma på flykten Andreäs Rasn vore fånggevald uppgaf, att han sjelf ej utan hade han vid detta tillfälle ätagit ingen i stället för sin sön, som v narie fånggevaldiger, men hvilen för sjukdoms skull icke kunnat fullgöra sitt iggande. Angående förloppet vid rymningen rättade Andreas Rasmusson, att han, som från Smedseröd för hitforsling emottagit tvenne fångar, deraf den ena ofvannämnde Sydow, hvilken åkte i samrba kärra med Rasmusson, under det den andra fången forslades af en annan skjutsbonde, omkring 5-tiden på 8 m. ifrågavarande dag anlände hit till staden, då, vid ankomsten till Drottningtorget, Sydow, som ej varit fängstäd, enträget ombedt Andreas Rasmusson att få besöka en der befintlig krog för att dricka öl, dervid Sydow äfven hade den artigheten inbjuda Rasmusson att göra sällskap. Rasmusson biföll Sydows anhållan och antog äfven inbjudningen, derefter de båda begifvit sig in på krogen, der de ingått uti ett innanför krogrummet beläget rum, till hvilket dörren. stängdes. Den andra skjutsbonden med sin fånge höll emellertid utanför på gatan. Sydow re virerade genast in öl, hvilket ock förtärdes, under det de båda ensamon