Aftonbladet – 2 mars 1861, sida 2

tillbedde konungens död framkallat. Stadsboerna hade äfven då, förstås, lidit under det Tånga kriget, men konungen lefde — d. v. 8. hoppet lefde.: Med 1719 ingick dock ett år, som icke allenast börtsopade hvarje skymt af förhoppning, utan äfven utspridde öfver denna olyckans stad en legion af mångfaldiga plågor. Den fick också fida .oerhördt af den stora garnison, som då. blifvit ditdragenj troligen i följd af de oräkneliga transporter, som från Sundsborg förde ålla krigsförråden till Strömstad, ett arbete, hvilket varade hela vintern: Det vår likväl såsom bestämdt omtaladt alla dessa ting vid första: öppna vatten skulle afgå — men deras öde blef annor lunda. nder tiden voro alla. kung Karls byggnader, kaserner och magasiner EAS med dessa krigsförnödenheter, hvilka efter håns bortgång icke mera tycktes behöfvas. Det var som om hjelten och kriget dött på samma gång, med den skilnad blott, att då hän dog ögonblickligen, fingo hans tappra och trogna bussar, kemdrilna under vintern, hoptals omkomma af köld, hunger och utmattning under vägen, Hvad Strömstads befolkning suckade efter den dag, då den väntade transportflottan skulle bortföra.alla dessa massor at. materialier! Och i April kom verkligen flottan under konfoj af 7 galerer och 2 pråmar. Man såg nu 14 fartyg lastas med kanoner, öfriga krigsförnödenheter och muntörråd af alla slag — men deras affärd såg man ej. Dröjsmålet sades härleda sig deraf att man ville medföra kanonerna från strandbatteriet på Killingholmen. , Under tiden fick man besök afnågra danska örlogsskepp, som i all stillhet. ankrade vid Kosteröarne, en mil från staden,