Aftonbladet – 1 mars 1861, sida 3

ST LR a in helstingen bestod deri utt gubben skulle kommatilhögqvarteret och ta sig en liten frukost. Den gamle krusade undan både tänge och väl, men klädde sig:slutligensi helgdagsslåten och följde vägvisaren. nländ till ort och ställe, blef. gubben insläppt och kände genastiigen sin gäsk Teck för sist, far! sa kungen. Jag har; så, ofta. talt. om er, att det mu föll migi hågen alt träffaser. NA, vill j mej något nu-då?4 Jafslog pengarna ehuru ordet, som j gaf, var pengar värdt. Vill j nä ha den här tll minne af mig? Gubben gick både rätt fram och baklänges, och visste-knappt-om; han skulle fatta tag icen-stör med silfver-beslagen enekanna, som kungen tog från bordet ock räektehonom. Slutligen. fattade han likväl klenoden, och då stod der i silfverplåten: på loc ket Carl XIT med: kohglig krona öfver bokstäfverna. Gubbens händer började darra, han satte ned-könnan: ochisåg länge med hela hjertat wögonen. på:bjeltens-7 : J är Kungen men j är inte ond på mej?4 Gubben nickade förtroligt. ; Tvärtom jag önskar att jag haft hela hofvetoch: mina pager med. mig på besöket... Farväl, gubbe. Om du någonsin får, något att andraga, så kom dristigt igen.. j Derute väntar dig så stor välfägnad jag sjelf har. 1 ! Men den le Hogdals-bonden kom al-; drig, med någon. supplik, Han. hade upplefvat alltför mycken ära och glädje att be-: höfvaå mer af det slaget; och sedah.sattiian? vid sin bordsända, stoltare än kungen sjelf, ! och visade för alla Kommande och gående både under och :efler kriget. kong Karls: kanna... l