Aftonbladet – 1 mars 1861, sida 2

Sparre skulle utan tvifvel långt för detta hafva gilvit hela bränvinsbränningen med alla sina olika nyancer på båten; men jer farenheten lärer; att man ofta med passion älskar sin egen plåga, och tager man i betraktande alla de obehag och förluster som bränvinsbrädningen hiltilis ådragit br gocvelven, så är det en psykologisk märkvärdighet att kärleken för. densamma synes hafva öfvergått nästan till en passion. Hvad justitiekansleren vidare kommer att i saken göra, sedan länsstyrelsen i Upsala tillkännagifvit sig, halva beviljat arrendatorn af Brogården förnyadt tillstånd att derstädes idka bränvinsbränning, känna vi naturligtvis ieke. Någon åtgärd måste väl justitiekanslern vidtaga sedan nämnda länsstyrelse formligen utmanat honom. -Anställesåtal mot länsstyrelsen i Upsala, så kan ej undvikas att samma åtgärd äfven måste riktas mot länsstyrelsen: i Stockholms län, enär denna : embetsmyndighet! utfärdat till ståndsresolutionerna för bränvinsbränningen vid grefve Lagerbjelkes och landshöfding Bildts. egendomar. -Det skall blifva af in: tresse att erfara om icke den åsigten af justitiekanslern adopteras, att den rättighet, som icke af en lagligen får utöfvas, ej heller lagligen kan af denne på en annan. öfverlåtas. Principens framnållande är vigtig jusi nu, då i annat fall troligt är, att. alla de embetsmän som äro jordegare, men ej ega rättighet att sjelfva idka bränvinsbrännin: öfverlåta denna rättighet på en dimfigur — som pro tempore kallas — Garrendator. Thens upsåt som lagen gjordeX är visser ligen derigenom en mullitet;-men det är ick: första och blir väl ej sista gången som Tr; kets-ständers : bästa uppsåt slås .i vädret Att det nu är några at konungens högt be trodde män, som föfverlistat ständerna, ut gör blott en intressant tidsbild. Utan att vilja. gå rättvisan i förväg. kunna vi dock ej underlåta att göra ni gra erinringar vid den märkliga besvärs skrift som grefve Sparre till Svea hofrä ingifvit öfver. Bro häradsrätts beslut. af grefven skulle personligen inställa sig för ai afgifva svaromål uppå landsfiskal Askerot stämning. I nämda besvärsskrift drifves de; luminösa satsen att stadgandet i 15 kap. i S rättegångsbalken, sådant det lyder i 173 års lag (?I brottmål svaäre then sjelf so anklagad är?) — allenast afser brott emd den i samma lag upptagne af konung oci ständer gemensamt stiftade kriminallag? — hvaremot uti detta mål blott är ,,fråga or öfverträdelse af en ekonomisk förordning hvars föreskrifter inuefatta en mängd teglementariska stadganden? och derföre är svarar dens personliga inställelse öfverflödig. On icke! denna -deduktion får skrifvas -helt. oc! hållet på-advokatens. konto, utan Har sit ursprung från grefven sjelf, så vittnär.:de! om en större brist på juridisk insigt; än v föreställde dssatt; en f.d. hofrättsassesso och ordförande i flera riksdagars, lagutskot .kan göra! sid skyldig till: Kan det vara för grefven obekant ätt äfven bränvinsförordnin gen är en lag stiftad af konungoch riket: ständer gemensamt. och att böter för öfver. trädelser af-densamma deri förekomma? Vill väl grefven äfven drifva den satsen att hvar: ken de som t, ex. bryta mot den af ko nung deh ständer gifna tullförfattningen el ler .mot kongl. duellsplakatet af 1682 kunn: åläggas personlig inställelse för domstol derföre att nämnda författningar icke före komma i 1734 ärs lag? Många andra exem pelatt förtiga. För. vår del skulle det fäg mat oss om grefven, då målet förevar sjelf begärt uppskof, (hvarlill han varit full berättigad med afseende på sin nuvarand: vistelseorts aflägsenhet från tingsstället), fö att personligen kunna infinna sig derstäde näste ting... Han, hade då visatden aktning fö lagarna, som fordras af alla, och ej minst a den som sjelf är domare.