Aftonbladet – 28 februari 1861, sida 3

i felslående, torde pöra anföras några resultater af klöfverodling; verkställd å ett litet land i köksträdgården vid Rothamsted. Tidigt på åren 1854 besåddes detta, hvars jordmån bestod af vanlig rik trädgårdsmylla, med klöfverfrö. Från nämnde tid till slutet 21 14859 har detta land gilvit 14 rika skördar af klöfver, utan någon förnyad frösådd: 1856 delades det lilla landet uti trenne lot ; ter, af.hvilka en lemnades ogödslad, en gödslades med gips och dentredje med svat: velsurt kali och superfosfat. Artvemi detta fall frambringades genom. sistnämnde mine -ralämnen en betydlig tillökning i skörd. ; Men förde härvid väl bemärka, att, un der samma är, då man från detta lilla trädgårdsland erhöll så rikliga -skördar af klöfver, lyckades det icke att på något säl fråmbringa ens en medelmåttig skörd ai denna växt på en icke 100 alnar derifrån belägen-åker! Vid en jupgrlse emellan dessa uti trädgården och på åkern vunna resultater, ledes man mu till. följande betraktelser: tskilliga törhållanden ådagalägga med stemlig visshet att. . växterna verkligen af skilja vissa ämnen, genom sina rötter: Troligt är dock ej, alt om dessa sekretioner efter. . en klöfverskörd bestå af mineral ämnen, desamma skulle kunna menligt in-. verka på en, kortare: tid derefter, följande skörd af samma växt. Om man derföre -skulle vilja tillskrifva klöfversjukan något dylik orsak; så är det vida sannolikare, att ifrågavarande för den nya växtligheten motbjudande ämnen äro af organiskt ursprung. Kemiens: närvarande ståndpunkt tillåter oss dock ej att särskilja de organiska beståndsdelar af jorden, hvilka kunna öfvergå uti växtligheten, från dm, med hvilka detta icke är händelsen. Ej heller känna vi till hvad utsträckning de organiska sekretionsämnena kunna anses såsom nödvändiga biprodukter vid bildandet af åtskilliga af växternas väsendtligare beståndsdelar. Erfarenheten lärer oss, att om en klöfverskörd afbetas medelst fållning af får, förtära djuren ej den nya skörd, som omedelbart derefter skjuter upp. Detta torde böra tillskrifvas den omständigheten, att plantorna : då hafva från jorden upptagit vissa ämnen, hvilka de icke ännu till fullo hönnit förarbeta. Vi känna dock ej om de förmå att i tidens längd förvandla dessa ämnen till växtbeståndsdelar eller om de helt och hället eller till någon delåter afsöndra dem liksom exkrementer, för att i jorden undergå vissa kemiska förändringar innan de lämpa sig till näring för växftlifvet. Uti ifrågavarande fall synes dock svårligen något dylikt förhållande hafva orsakat klöfverns felslående, ty dels skulle man väl kunna antaga att om klöfverskörden 1855 hade-i jorden qvarlemnat något för samma växt vidrigt ämne, detta skulle hafva hunnit att till fullo dekomponeras under de 2:ne trädesåren 1856 och 1857 jemte derpå följande år 1858, .då försöksfältet bar korp. Att icke någon utmattning af jorden kunnat ega rum finner man om i betraktande tages de på olikalotter förda så väl mineraliska som åmoniakaliska ämnen, samt man jemför den å dessa lotter vunna skörd med den från de helt och: hållet ogödslade, hvarvid det visar sig, att nyssnämnda gödningsärninen tillfört jorden vida mer af.så väl mineraliska beståndsdelar som af qväfve, än hvad som fänns uti det genom gödningen erhållna plus af skörden. Hvar skall. då orsaken dertill sökas, utt under det man ej förmådde 3å försöksföltet frambringa en sund klöfverskörd, å träd gårdslandet deremotskördades fjorton rikliga grödor? Kan man antaga, att de för klöfverplantan erforderliga beståndsdelarne förefunnos i större mängd uti den sistnämnda jorden, eller ätt deder förekommo uti andra sammansättningsförhållanden? Enligt Mulder genomgå starka kolhaltiga växtämnen under sin sönderdelning uti jorden en serie af förändringar innan de helt! och hållet förvandlas till kolsyra. Han en-) tager att härunder -åtskilliga syror bildas, hvilka förena sig med ammoniak och medi fixa baser i jorden, sålunda bildande fler-) faldiga salter med organiska syror. Om vil: nu antaga att åtskilliga växter, t. ex. klöf-i ver, erfordra såsom vilkor för en sund ut-!: veckling att en:viss.del af deras näring er-:! bjudes dem i form af. dylika kolföreningar, i mera sammansatta än kolsyran och möjligen örenade med ammoniak, så kan man derafi tare inse, hvarföre en viss tidrymd måste j! å 1 j flyta innan man å samma jord kan erhålla sen dylik. skörd, att. nemligen denna ängre tid erfordras för bildandet af ett tilläckligt förråd af ifrågavarande sammansättningar. q f ö Flerfaldiga fakta ådagalägga derjemte att; växterna fylla åtminstone en del af sitt kolj1 pehof ur endra källor än ifrån kolsyra. (2 På ett af-försöksfälten vid Rothansted har q nan sålunda 17 år å rad erhållit vackrajs nveteskördar, utan tillsats i gödseln af ett ;nda lodckolhaltiga beståndsdelar. :Skörlen blef der till och med; betydligt större! in å några lotter,. hvilka erhållit en riklig splhaltis sd, Man kan dock.på goda. ! skäl antaga, att kolsyran är den hufvudsaköj! iga, om icke uteslutande källan till kolet ! 103. så många. växter, hvilka i väsendtlisare mån ingå bland de af menniskor och ;: ljur; förtärda näringsämnen. Vore ej föri! vällandet sådant, skulle vid en fort-). kridande odling, då skogen: nödgas lemna plats för åkern, ett öfverskott af kolsyra! måningom bildas uti atmosferen. Odlin-! en af sädesväxter synes dock på ett märk-iS9 igt sätt bidraga till bibehållande af jeton-I rigten uti atmosferens sammansältning, ty S . tunland hvete dekomponerar lika mycken I ller. mera kolsyra, än 1 tunland:skog, der: id. frigörande en motsvarande mängd af yre. Förutsatt att jorden utgör en fullt tilläcklig förrådskammare för växternas behofne FAQ 2 6 IT BS NG FÖRSES Ule Lr SER a