Aftonbladet – 28 februari 1861, sida 1

JON SKA Alga, DOr vara Inlemnadt. rate GRE EE STOCKHOLM den 28 Febr. Den svenske domaren. I en artikelserie om den svenske domaren, insänd till Nya Dagligt Allehanda, läste man för icke längesedan en beveklig klagan öfver domarens ställning i vårt land, såsom icke nog upphöjd i förhållande till hans höga och mudpaliggande kall. Hufvudsakligen anmärktes såsom bevis härpå, att stjernor och kraschaner så sällan hittade väg till domarens bröst, att han icke blifvit ställd tillräckligt högt på ranglistan, att han ej nog ofta förflyttades till de högre administrativa platserna, att han icke alltid aflönades så ikligt som embetets vigt och gärde fordrade, samt att stadskommunerna icke till regeringen öfverläto sitt gamla privilegium att sjelfva utse sina domare, hvaraf — Gudi klagadt! — följde,. att en del af dessa saknade lycksaligheten af en kunglig fullmakt. Den uppmärksamhet dessa artiklar väckte torde visserligen till stor del böra tillskrifvas allmänhetens förvåning, synnerligen öfver den nya upptäckten, att stjernor och rang nu fått en så riksvigtig betydelse, att till och med vår färdlösa domarekår icke längre skulle kunna derförutan finna sig rätt trifven på sina domaresäten. Då det likväl icke är omöjligt, att en och annan kan taga artikelförfattarens satser för godt mynt, om deras rätta halt ej blottas, samt några af dem äro af ganska vådlig konseqvens, torde det ej vara förspilld möda att underkasta dem en kost granskning. g Ehuru ingenting kan vara mera på sidan om saken än att i en betraktelse öfver ett så aktningsbjudande ämne som domarens ställning tala om rang och stjernor, nödgas vi dock, enär artikelförfattaren lagt så stor vigt dervid, äfven yttra några ord derom. ill en början kunna vi då gerna göra förf. det nöjet att medgifva, det mången finnes som skattar ganska högt de små vackra leksaker, hvilka stråla ur fönstren till ordens-juveleraren hr Hammers butik; samt att man icke saknar exempel på ännu ganska lefnadsfriska män, hvilka med en viss trånad längta efter en plats i första ledet af processionen, fastän den bär direkte till kyrkogården. Men att denna leksaksvurm och denna trånad anfäktat Sverges domare ha vi dess mera anledning betvifla, som de i allmänhet visat sig ega en frisk konstitution, icke mottaglig för smitta af barnsjukdomar. Icke heller har det, såsom förf. förmenar, ännu fallit allmänheten in att efter sådan måttstock mäta domarens betydelse, hvarom han lätt kan öfvertyga sig, om han reser omkring i landet, då han skall finna att de jemförelsevis mest tillbakasatta i detta hänseende, nemligen häradshöfdingarne, åtnjuta ett. anseende, som mången herre med plymagerad hatt kunde afundas dem. Lika vilsefarande är förf., då han påstår, att regeringen i den lägre rangen och stjernebristen finner hinder möta för befordran till högre embeten. Man har nemligen inom .en ganska kort tidrymd sett flera häradshöfdingar, hofrättsassessörer, landssekreterare, till och med en krigsfiskal och en landtmätare, förvandlas till statsråd, justitieråd,. landshöfdingar m. m. och många, om ej de flesta ibland dem, hade då ännu icke SEA bekantskap med hr Hammers stjernutik, Vid . sådant förhållande äro vi snarare böjda att prisa, i stället för att klandra det faktum, att ifrågavarande nåde--och vedermälen så njuget tillfalla landets domare. Det innebär, bland annat godt, bevis derpå, att den kungliga gunsten eger hvarken favoriter att belöna celler satelliter att vinna bland denna kår, hvars ställning utanför konungagunstens trollkrets är så vigtig för det lagbundna samhället. Och när allt kommer omkring: kanhända landets fader. i detta hänseende behandlar domrarne så skenbart stjuffaderligt just af ömhet för deras anseende såsom allvarliga och sjelfständiga män och af respekt för deras höga, alla maktmissbruk hämmande kall! — Hvem kan så noga veta? —