Aftonbladet – 26 februari 1861, sida 1

sterna, härvid uppmuntrade al den ka a rilla, som öfver påfven utöfvar ett så beI klagligt inflytande. Så tillkännagafs t. ex. en dag för de besökande i Vatikanen, ait I påfven för tillfället ej toge emot andra än Brotognes innevånare, emedan en deputation från nämnda provins 1 detta ögonblick hade företräde, i ändamål att protestera emot si kejsarens politik. I I rdags? — fortsätter -ihr de Grammont sin berättelse härom — ) var det lyonnesarnes tur. En fransman, ; som, ehuru varm katolik, likväl ej ansåg sig böra undertrycka de opinioner, som tillhörde hans nationalitet, afbröts häftigt med följande ord: 4Min herre, man är påfvens undersåte innan man är sin egen suveräns. Om ni ej är af denna mening, hvad:har ni då här att göra?4 I samma depesch förklarar ambassadören, att: allt hvad han i Rom nu ser och hör, styrkt honom i den öfvertygelsen, att franska trupperna. borde återkallas. General Lamorieiere hade bestämdt tillkännagifvit, att han kunde hjelpa sig fram dem förutan. En formlig order utfäraades ock den: 11 Maj, bestämmande ordningerf för Roms utrymmande. Men redan den 16 i samma månad afsändes från Paris medelst . elegrafdepesch en kontraorder, i anledning af x frivilligas första angrepp emot fomerska området. Och innan kort föranledde Garibaldis hastiga framgångar ei betydlig förstärkning af den franska garnisonen i Rom. å Sedan konungen af Neapel afböjt förslaget att enligt ofvannämnda plan medverka till Kyrkostatens skydd, föreslog Frankrike att de katolska makterna af andra rangen skulle förse påfven med LEE TER nödiga Isubsidier. Äfven detta förslag tillbakavisades på det mest bestämda sätt af kardinal -I Antonelli. Den heliga stolen kunde ej gå in på någon öfverenskommelse, som innebure en reservation i afseende 7 oo Hvad hjelptru a anginge, så föredroge man att sjelf bkrytera sin rm, och i fråga om subsidier, så kunde man ej emottaga dylika annat än i form af vederlag för de enligt kanoniska lagen förr uppburna, men nu sedan länge ej mera utgående inkomster af lediga stift. Antonellis motförslag upp -: togs af den spanska askan pe på ett sätt, som föga vittnar om någon erkekatolsk anda. Utrikesministern hr GCollante uppgör en liten historik, . ingalunda smickrande, öfver den nuvarande påfvens politik alltsedan 1848. Och hos den neapolitanske ministern Caratia framkallade den påfliga propositionen endast ett smålöje. Han yttrade till franska sändebudet baron Brenier: 4Då jag ser den heliga stolens envisa ihärdighet att återvinna privilegier, upphäfda sedan sekler tillbaka, så böra vi skatta oss lyckliga att omsider ha kunnat afskaffa den gamla tributen af den bekanta hästen till den heliga stolen; en tribut, som höll konungariket Neapel uti ett slags moralisk vasallskap till påfven. Då man i Madrid och Neapel så talar och tänker om katolska kyrkans öfverhufvud, så bör det ej förvåna att bandet lossnat ännu mera i Turin och Paris. Englands blåa bok innehåller i afseende I på den romerska frågan först och främst en mängd skrifvelser till lord John Bussell från hr .Odo Russell, hvaruti skildras det oefterrättliga tillståndet i Rom och påfliga regeringens ofördragsamma och godtyck iga sätt latt gå tillväga. Hr Russell upplyser, att den stora majoriteten af folket, aristokratien, ja sjelfva presterna, ända upp till biskoparne och kardinalerna, är för en förening med Piemont. I en depesch till engelska ministern i Paris, lord Cowley, uttrycker lord John Russell det mest bestämda ogillande öfver den franska ockupationen af Rom och de ytterligareförstärkningar den dervarande garnisonen nyligen erhållit. Hädanefter — skrifver han — kommer sålunda fränska reag enligt sitt eget tysta erkännande, estyrkt af fakta, hvilka äro mera talande än ord, att ensam bära ansvaret för upprätthållandet af ett regeringssystem, som gör undersåtarne missnöjda och olyckliga. Hennes majestäts regering ber derföre franska regeringen att noga taga i öfvervägande huruvida det är öfverensstämmande med dess värdighet och dess upplysta politik alt använda Frankrikes ara för att bibehålla en makt och en myndighet, som tjenat till skydd för så många missbruk: Och då grefve Persigny sökte rättfärdiga ockupationen dermed att påfvens oberoende måste upprätthållas, så svarar lorden häruppå, att detta argument ej har något värde, enär detta oberoende ej mera finnes till och sålunda ej har behof at något skydd. Piemoöntesiska truppernas inryckande i Umbrien hade, som bekant är, föranleds ryska sändebudets återkallande från Turin. Furst Gortschakoffs depesch härom meddelas i dem engelska blå boken. Kort derefter afsände lord John Russell en depesch till sie Crampton i Petersburg, hvaruti Sardisf ap förfärande på det kreftigaste tages i föreLorden visar, att konung Victor PP vanuel icke förmått (om han än velat) Pidertrycka nationens entusiasm, samt ar regeringarne i Rom och Neapel NON) så tyranniska, att man i hvarje ögonbnck hade att vänta sig deras fall. då — Ganska märklig i sitt slag är den gamle lordens definition på ordet revolution, hvarom han i en depesch af den 11 sistlidne September yttrar sig till lord Bloomfield i Paris på följande sätt: ?Jag skulle önska, att man toge sig till vara för det missbruket att oriktigt använda orden revolution och revolutionär. En revolution kän vara den största olycka; den kan ock vara den största välgerning. I England återkallar revolutionen? i minnet befrielsen . från vår förödmjukande ställning till Frankrike, störtandet af Stuartarnes tyranni, införandet af det nationella oberoendet samt ordningens och frihetens välde, hvilket tog sin börian med Wilhelm IIT och U a UP SE