Aftonbladet – 25 februari 1861, sida 3

Ryska byråkratiens buse i London. Såsom bekant är, utgifves under titeln Kolokol (klockan) af hr von Hertzen en veckotidning -på ryska språket i London, hvilken jär ett slags dödsklocka) för de ryska förhållaniena och för de mera gynnade notabiliteterna. Om någonting tilldrar sig i Ryssland, som egnar sig för en skarp kritik, så kän man vara viss på att få läsa derom i denna tidning med behörig dosis af bitande resonnemanger. Den är väl förbjuden i Ryssland, men redaktionen finner alltid utvägar, himmelen vet på hvad sätt, att insmugtla henne i landet. Ryska kejsaren sjelf lär, såsom det påstås, läsa henne. Han erfar på detta sätt tusentals saker, som eljest sannolikt aldrig skulle komma för hans öron. Naturligtvis blir deina omständighet en örsak till att tidningen ej heller lider brist på andra läsare. Hvarje rysk undersåte af någon betydenhet, hvilken förstår ryska språket, söker på ett eller annat sätt förskaffa sig ett exemplar, ehuru han ej utan bäfvan kän taga något nummer i sin hand, emedan han, om hans samvete ej är alldeles rent, deri kan träffa på sin egen dom. Man har redan länge bråkat sin hjerna med att utröna, huru hr von Hertzen kan vara så väl underrättad om allt hvad söm passerar i Ryssland, oaktadt all rysk brefvexling är underkastad en så -träng kontroll. Men då man, alla ansträngningar till trots, hittills ännu icke lyckats komma detta på spåren, så har man nödgats, så godt sig göra låter, foga sig 1 förhållandet och låtasaken ha sin gång. För någon tid sedan tilldrog sig dock något, som var alltför i ögonen fallande, för att ej föranleda till utomordentliga mått och steg. I ett nummer af Kolokol skola nemligen namnen på ryska regeringens alla hemliga polisagenter vara uppknade, och ej blott namnen på sådana, hvilka drilva yrket i smått såsom simpla. polisangilvare, utan älven på de politiska spionerna af högre klass i ordets ädlaste bemärkelse. Dessa sistnämndas personlighet har hittills varit omhöljd ar den ogenomträngligaste hemlighetsfullhet. Under det att den ringare racen af dessa herrar till en del är så känd, att man utpekar dem med fingret, finnes det öfver dessa förnämligare endast två förteckningar, af hvilka den ena skall befinna sig i kejsarens, den andra i chefen för den ominösa tredje afdelningen af kejsarens hemliga kansli, furst Dolgurokows händer. Då nu den förstämnda till sin stora förvåning såg förteckningen afiryckt i SKolokol4, fonn han sig föranlåten att fråga Dolgurokow, huru Hertsen kunnat komma öfver densamma. Men furslens bestörtning var ej mindre än hans herres öfverraskning. Han förklarade naturligtvis, alt han ej kunde lemna någon upplysning derom, och det finnes alls ingen oniedning alt antaga denna försäkran osann; ty att ban sjelf skulle ha skickat ut den, låter ej med skäl tänka sig. -Genast fattades då det beslutet att skicka en såsom tjenlig ansedd person, utrustad med erforerliga medel, till London med u ppdrag alt der på hvad sätt som helst, mn grå mal gre, af Hertzen sjelf utleta, huru han