Aftonbladet – 25 februari 1861, sida 3

Murat. Saken skall redan varit föremål för , behandling inför domstol. Enligt en korrespondens från Turin till ?Journal des Debats, skall hertigen af Modena hafva haft afsigten, att med beväpnad makt infalla uti sitt fordna rike. Hans lilla här stod ännu vid Mantua. Naturligtvis skulle ett dylikt steg ej kunna af honom vågas, så vidt han ej hade visshet om, att kunna räkna på Österrikes understöd. Perseveranza för den 14 dennes yttrar rörande ; samma sak: Gaötas kapitulation kommer väl till pass, då vi högst sannolikt hafva att vänta ett anfall vid Po, utaf den afsatte hertigen, understödd af Osterrike.? ,Donauzeitung? anmärker härvid blott att Österrikes bistånd till ett dylikt företag är osannolikt. Deremot invänder tidningen intet .mot uppgiften om hertigens plan. Opinione? meddelar uti en korrespondens från trakten af Mantua uppgiften att Österrike, eller hertigen af Modena på dess uppdrag, tillämnar ett infall på italienskt område. i RYSSLAND. ; En korrespondent från Petersburg till en tysk tidning berättar, att riksrådet under kej;sarens eget presidium den 9 dennes haft ett sammanträde, som varade nära sju timmar, och hvarvid de 14 första artiklarna i lagförslagetrörandebondeemancipationen, hvilka innehålla de allmänna grundsatserna för densamma, nästan oförändrade antogos. Blott volostny prawlenie (kommunalförvaltningen), hvars medlemmar skulle bestå af bönder, förkastades, och i stället skall den utgöras af godsherrar. Kejsaren lär ha för: klarat, att det är hans bestämda vilja att jlagen skall proklameras den 3 Mars, årsdaigen af hans uppstigande på tronen, äfven om bestämmelserna rörande det speciella : verkställandet icke medhunnits. I adekinstitutet i Warschau ha eleverna i de båda högsta klasserna förklarat sig icke vilja vara kamrater med två elever, som voro söner till två de mest kända ryska spioner. Då man ej fäste något afseende härpå, lemnade samtliga eleverna läroanstalten och kunde ej förmås åter inställa sig der förr, än ofvannämnda båda elever lem nat anstalten. En annan dylik händelse berättas äfven. Vid ett besök, som en ryskt sinnad fru Grotler tillika med skolrådet Potonski gjorde i en af staten underhållen flickpension, stego eleverna ej upp och besvarade icke de frågor hon ställde till dem. På Potonskis fråga, hvad detta skulle betyda, svarade alla med en mun, att de såsom polskor ej voro skyldiga att visa en moskovitska några hedersbetygelser. Potonski lofvade då, att han genom kroppsaga skulle låta inskärpa andra tankar hos dem. Genom en ukas af den 26 December har dirigerande senaten offentliggjort det i Peking i November månad afslutade handelsfördraget. Enligt detsamma är gränsen emellan dessa båda riken fastställd sålunda: Den vidtager der Chilhas och Argun såmmanflyta och går sedan längs Amur till det ställe, der Usurifloden inströmmar. Hela sträckan på den venstra eller nordliga Amurstranden tillhör hädanefter Ryssland, landet på den venstra eller sydliga stranden tillhör Kina. Vidare följer sedan gränsen till sjön Hinkai, floderna Usuri och Songatha, hvilka genomskära förenämnde sjö och följer sedan floden Belon Ho eller Tur till dess mynning. Härifrån går den öfver bergskammen till Huptus utflöde och derifrån öfver den höjdsträckning, som åtskiljer Kunkhafloden från hafvet, till Tumenkiang. Hvad som ligger öster om denna linie tillhör Ryssland och det vestliga landet tillhör Kina. På grän en blir hädanefter friare, då ingen tull förhindrar handeln. Ryska köpmän tillåtas att obehindradt resa från Kiachta till Peking och drifva handel på vägen såväl i Urza som Kalgan. På denna förstnämnda ort anställes en rysk konsul. Ingen rysk karavan, som går till Kina, får medföra mer än 200 personer, af hvilka enhvar bör inneha ett officielt pass. I Kaschgar skall ett ryskt faktori anläggas. En gång i månaden går brefpost från gränsestaden Kiachta till Peking och hvarannan månad paketpost.