Aftonbladet – 23 februari 1861, sida 3

LITTERATUR TIDNING. Innehåll: I den religiösa frågan, med anlednin: af Colanis religiösa föredrag. — S. Schack, Bidrag till den danske Nations Karakteristik. — Litterära notiser. I den religiösa frågan, (Forts fr. n:r 40) ; Hvar och en som kännt sig drifven att med sitt deltagande följa de rörelser, som på det religiösa och kyrkliga området börjat antaga en alltmer betydelsefull karakter, har väl icke kunnat undgå att särskildt fästa sig vid det lif inom den reformerta kyrkan, som utgått från Vinet (i Lausanne). an behöfver ej mer än göra bekantskap med dennes skrifter i religionsfrihetsfrågan, hans Liberte des cultes? t. ex. för att inse, det man der har att lära känna ett nytt uppslag i denna Europas lifsfråga. Vi känna icke närmare i hvad mån en skola? bildats af eller efter honom, men sådana män som Trottet och Colani, de må nu stått i, närmare eller fjermare beröring med honom såsom lärjungar eller icke, deras skritter vittna dock om den anda, som möter oss i Vindts skrifter. Hvilken är då denna riktnings karakter? Vi låta Colani svara. (Religiösa föredrag. Första samlingen. Sid. 115—120): Till en början frågar jag dem ibland eder, hvilka, utan att känna motvilja för kristendomen, dock icke kunna förmå sig att fulleligen omfatta henne som föremålet för deras tro och den ledande grundsatsen för deras lif, — jag frågar de allvarligt otrogna och beder dem fråga sig sjelfva, i hvad mån de inför sitt eget samvete kunna rättfärdiga skälen för sin otro. Frukten I att förlora eder frihet genom att ikläda eder förbindelser mot ett religiöst samfund? Ären I ända derhän måna om eder sjelfständighet, att de naturligaste gudstjenstliga former stöta eder, så snart de äro förbindande? Jag skulle lätt fatta dylika betänkligheter i en kyrka, mindre enkelt organiserad än vår; jag skulle äfven dela dem: och aldrig för min de samtycka att underkasta mig ett presterskap, som gjorde anspråk på att beherrska själarne. Om än katolicismen egde den sanna läran, så vore hans författning, hans ceremonier och hela detta presterliga rökverk nog att göra honom oantaglig för mig. Men i våra protestantiska kyrkor är den troende en herdens jemlike, kulten är inskränkt till det allra nödvändigaste, och de band, som förena medlemmarne, kunna icke besvära någon ibland dem. Om emellertid, mine bröder! gemensamhetsväsendet förefaller eder motbjudande, och om skyggheten för detsamma håller eder aflägsnade från -kristendomen, o! då tvekar jag icke att i Jesu namn säga eder: Varen kristna, utan att vara medlemmar af kyrkan! Jag vet, att I derigenom skolen beröfva eder mången välsignelse; men jag ser ingenstädes, att vår Herre gjort den offentliga gudstjensten till vilkor för frälsningen, Jag upprepar det: Bedjen i edra hus och varen kristna! . Eller kanhända de i evangelierna om Kristus berättade underverken, långt ifrån att draga eder till, tvertom stöta eder ifrån honom, emedan I finnen det omöjligt att erkänna deras verklighet? I frälsarens namn häfverjag edra tvifvelsmål och säger eder; Varen kristna utan att tro på underverkent Jag håller före, att I -misstagen eder i afseende på vigten af edra skäl deremot; men jag ser icke, att vår Herre på något ställe gjort tron på det öfvernaturliga till ett