Aftonbladet – 22 februari 1861, sida 3

slavohisk landtdag skall med snaraste jiäkallas och militärgränsen få ditsända representanter; att en dalmatisk kroatisk slavonsk ban skall på grundlagsenligt sätt utnämnas, den kroatiska kronans integritet åter upprättas, en frisinnad konstitution införas äfven i arfländerna, och Mur-ön (en länge omtvistad ö) icke afträdas till Ungern förrän landtdagen derom utlåtit sig. ITALIEN. Enligt telegram från Rom at den 15 dennes hade konung Franz II och hans familj samma dag ankommit till Rom och skulle öfver Triest begifva sig till Baiern. Från Neapel telegraferas den 14 att en spansk fregatt skulle upptaga de uti Gaöta befintliga främmande sändebuden. Från Neapel berättas att så väl Gaötas besättning, som belägringshären lidit betydligt af smittsamma sjukdomar. Kapitulationen skall hafva påskyndats af upproriska manifestationer bland de bourbonska trupperna. Piemontesiska batteriernas eld hade varit så väl riktad att stadens alla gator hade utseendet af nyss upplöjda åkrar. Inom hela staden fanns ingen kyrka, intet höspi tal, korteligen ingen enda punkt utom sjelfva fästningsverken i inskränktare mening, hvarest en sjuk, sårad eller utmattad kunde tillbringa ett lugnt ögonblick. Besättningen led brist på ammunition sedan flera krutmagasiner och bombförråder sprungit i luften. Konungen hade från den 1 Februari bott uti tre små låga fuktiga kasemattkamrar, till hvilka man nedkom medelst en smal trappa. Den egentliga striden hade varat 20 dagar. Konungen hade på sednaste tiden ej hyst nåot hopp om att kunna gå segrande ur stris den. Då man bad honom draga sig tillbaka, hade han svarat, att hån blott uppfyllde en helig pligt; han betraktade sig såsom an: förare för en armå, som ansåg för en hederssak att försvara sig så länge det var möjligt.