Aftonbladet – 20 februari 1861, sida 1

TT, ob evdl, I IF. 2. Lanastroms, N:O0 11 DrunkeNybrogatan å Ladugårdslandet: i Gustaf R. ers utrymme). Under 75 öre Riksmynt införes Istryckeriet, Stora Nygatan N:o 21.1 rande, ända till dess han drog sig tillbaka till Caprera, spåra vi samma entusiastiska, storsinnade, redliga, obevekliga och odiplomatiska temperament, samma böjlighet i omdömet och samma visionära plåner. Han tyckes, under det han befann sig i Messina, ha föreslagit konungen af Neapul att mottaga vicekonungaskapet i sitt ecct konungarike under Victor Emanuel. Vid sin ankomst till Neapel hade han för af: sigt, sade han, att med ens gå mot Rom och att, när denna stad var i hans händer, erbjuda det förenade Italiens krona åt konung. Victor Emanuel; på hvilken åliggans det att befria Venetien derefter öfrergick, och hvarvid -han sjelf blott ville vara H: Mus löjtnant?. Han erkände sin afsigt att förmå ungrarne till uppror mot Österrike, försäkrande hr Elliot, att Storbritannien skulle i Italiens vänskap finna en ädel ersättning dör förlusten af en gammal bundsförvandt, hvaremot han satte lika litet värde på Frankrike, som han gjort på Österrike?. Det är någonting roande i detta lösryckta meddelande, inkastadt, såsom det är, midt i en afmätt skriftvexling mellan ministrar och ambassadörer. Om något ytterligare bevis vore af nöden för rättmätigheten och oemotståndligheten af den rörelse, som under de tvenne sednare åren .genomträngt italienska nationen, och som :med. en. makt, nästan jemförlig med tyngdlagens, samlar landets spridda delar till en politisk enhet, så ;skulle man finna ett sådant icke blott i de nyligen hållna franska och engelska throntalen, i preussiska representanikammarens antagande af-Vinckes amendement, utan ock i det sätt, hvarpå de: bland Frankrikes statsmän; som:stå närmastilronen; numera betrakta den italienska frågan. Det är bekant huru inom franska senaten och lagstiftande kåren ett klerikalt och konservativt parti har för afsigt attyid debatten öfver trontalet nedlägga en i underdåniga ordalag affattad men bestämd protest emot kejsarens : politik, i romerska frågan. Under diskussionen inom senatens byråer vid utväljandet af den komite, som eger att föreslå. adressen; talade. grefve Persigny-. med , mycken liflighet för Italiens enhet, utan att yttra ett ord om den afkejsaren förut så länge omhuldade iden till en statskonfederation. : Märkligast var dock prins Napoleons. anförande, hvilket sjelfva motståndarne ha lofordat såsom utmärkande sig så väl genom grundlig sakkännedom som genom icke ringa talegåfva.: Prinsen yttrade sig ej direkt emot påfvensiverldsliga makt, men emot status quo, hyilken han -påstod icke blott omöjlig att återföra i de .affallna provinserna, utan: ock ej. ens kunna upprätthållas i sjelfva Rom; Med mycken värme gjorde han derpå en :historik öfver. de diplomatiska förhandlingar, som utvexlats mellan Frankrike och Piemont alltsedan 1859; : och ingen: var väl bättre i tillfälle att yttra sig härom, då, som: det påstås prinsen i berörde underhaxdlingar tagit en större del än sjelfva ministrarne. H. KE. H. anställde en ordentlig rättegång med Roms och Neapels: regeringar, och begagnade dervid ganska skickligt motståndarnes egna yttranden och opmioner för alt. ådagalägga lytena i de båda staternas politiska organisation. Derpå öfvergick han till den så ömtåliga och :så mycket omtvistade frågan om Roms ockupation, hvilken han bestämdt ogillade. Utan att såra någons samvete) utan att-ens vidröra den religiösa frågan, påstod prinsen, alt Rom måste vara det pånyttfödda Italiens hufvudstad och att denna af allt förståndigt folk så efterlängtade lösning torde på grund af. dess trängande nödvändighet med det allrasnaraste företagas. Han uttryckte den önskan, att denna tanke måtte framställas uti-adressen, samt ätt mah borde:be: regeringen att förbereda nämnde lösning. alaren! slutade sitt improviserade föredrag med en ganska liflig skildring öfver deklerikala och legitimistika intrigerna inom Frankrike. Hon yttrade, att alla dessa: krigarefögimen som på en fronsk generals kalelse begifvit sig till Romj--snarare: varit hänförda af sina politiska passioner än af sin religiösa öfvertygelse, och att de i fall ömstilndighoteirin hade gynnat deras okloka förelag, skulle förr eller: sednare blifvit redskap för en koalition. Till sist yttrade han, att: den. italienska enhetens: organiserande under Victor: Emannuels ärorika spira. utgjorde en garanti för verldens fred; en borgen för Frankrikes säkerhet och en oföränglig ärå för Napoleonska dynastien; Sin fusin kejsaren; hembar han -en--glänsande hyllning: och förklarade sig vara Viewor Emanuels. trogne och tillgifne con: Enligt ett hit anländt telegram, har den bekante pariserbankiren Mires, efter att halva gjort bankrutt, blitvit insat i Mazasfängelset. Då mun vet, hvilka ofantliga affärer Mires bedrifvit alltsedan 1845,