Aftonbladet – 20 februari 1861, sida 1

OA Brr RR ÄN Et ISTOCKHOLM, Aftonblac STOCKHOLM den 20 Febr. Det har ett egendomligt intresse, då understundom den slöja med ens ryckes bort som dolt de i tysthet arbetande krafter, som föranledt eller medverkat till vigtiga händelser, dem man tillförene känt såsom fullbordade fakta, utan att man egtnågon kännedom om de egentliga driffjädrarne till och det inre sambandet mellan desamma. Ett sådant skådespel erbjuder den blå bok, hvilken nyss blifvit fromlagd för engelska parlamentet; och hvilken innehåller den på sednaste tiden förda diplomatiska skriftvexlingen angående de itolienska angelägenheterna. Vi vilja icke påstå, att genom densamma den italienska krisens historia ligger klar och fullständig inför verlden; att man är i stånd att deraf draga bestämda slutsatser. rörande karakteren af och bevekelsegrunderna till vissa inflytelserika personers, namneligen kejsar Napoleons, handingssält; men den sprider dock ljus öfver en mängd hittills dunkla förhållanden och mycket hvarom man tillförene icke ens haft någon aning kommer derigenom i dagen. Vi redogjorde för några dagar sedan för den samling af diplomatiska aktstycken, som blifvit framlagd för de franska kamrarna, och man finner nu af den motsvarande engelska samlingen med hvilken varsamhet! man måste mottaga de förtroenden om tilldragelsernas inre. historia, som från det hållet lemnas. Det är otvifyelaktigt att äfven engelska kabinettet söker ,yå sådant sätt SER era de dokumenter vw företes, att e skola göra möjligen för laktigaste intryck för hennes: britiska majestäts regering, men visst är att de. båda samlingarne väsentligen belysa och fullständiga hvarandra, och att, om det blefve sed att man: litet hvarstädes, der någon smula konstitu-. tionalitet finnes, framlade dylika dokumentsamlingar, skulle man snart se sig i stånd att med temlig trohet skrifva samtidens hi-! storia, utan att behöfva afvakta förloppet af de:50 år, under hvilka man hittills änsett. statssaker böra vara omgifna af hemlighetens slöja. Vi lemnade redan i går i vår utrikesafdelning! några ur Times hemtade Hede om den ifrågavarande engelska blå bokens innehåll, men der förekommer; äm så mycket af intresse, attwvi ansett oss böra återkomma: till ämnet: Det faller af sig sjelft att: der äfven förekomma hertigens af Parma, konung Frans II:s och kardinal Antonellis protester mot utländsk intervention?, och på samma pagina deras ifriga egen till Europa att inveckla sig i ett nytt trettiårigt krig för att åter hopnita Italiens fjettrar. Efter att ha omförmält detta fullföljer Times sålunda sin intressanta redogörelse: i SIngen del af denna korrespondens skall ådraga sig större uppmärksamhet än den, som belyser Frankrikes förhållande till den; italienska frågan. Frankrike har länge gjort anspråk på Cprerogativt votum i Europas rådslag, och det behöfdes näppeligen någon genomförd depesch från lord Jol Russell (n:r 66) för att bevisa teoremet att dess 1 många år varit mera verksam än Storbritanniens i Italiens angelägenhetert.; Ha då den kejserliga regeringens förklarin-gar! i afseende å det sista årets kris:utmärkt sig för förutseende och fasthet? Vi finna ej detta. Det är onödigt att granska den nyligen för första gången inför de franska kamrarna gjorda förklaringen, att kejsaren : aldrig på något sätt dolt sin mening om Srättandetaf sin sydöstra gräns. Men vi inhemta nu, att medan : hela verl: den trodde att grefve Cavours djerfva politik dikterades. från Paris och lord John Russell i de bestämdaste ordalag försäkrade att han! var öfvertygad, att intet anfall på Venetien kunde påtänkas utan en välgrundad förtröstan på franskt bistånd, rufvade hr Thouvenel på en intervention i rakt motsatt syftning. Han hade, såsom lord Cowley. erinrade honom om, utan invändningar sett hertigdömena och Romagna införlifvade med Sardinien, och Frankrike hade ej satt sig öfver att taga del i vinsten af denna transaktion. Han hade till på köpet samtyckt til Siciliens eröfring; men han ådaoalade en uppb; reglig fasa, då södra Italiens fasta nd hotades. CAtt tillåta en armå, bestående af revolutionära elementer och utländningar, infalla i ett land, med hvilket de bibehöllo de vanliga förbindelserna, och låta våld blanda sig i detkonstitutionella rön, som konung Frans H så lojalt låtit förmå sig till4,. det upprörde den franske ministerns känslor. Det medel härenot, som han föreslog, bestod i nere mer eller mindre än att telegrafera till franska och: engelska flottorna, att: de skulle hindra Garibaldi att komma öfver sundet och sålunda inleda de båda länderna i-en väpnad intervention. på den; sida, som yar mest främmande för den enas sympatier och den. andras. handlingar nyss förut. Ehvad ursäkt än må förebäras för det förlängda besättandet af Rom och franska flottans åtgärder vid Gaöta, så är det klart att dessa mått och steg högeligen förökat de svårigeter, :som hopa-sig på Italien, Man en redan så långt tillbaka som i April 1860 in å alt de franska trupperna skulle lemna om;; Garibaldis expedition förebars såsom ett skäl för deras gvarstannande; Umbriens och Markern:s tröfring föranledde deras för