(Insändt.) Till komiten för beredande af en minnesvård åt konung Oscar I. Men detta går verkligen för långt! Hvem har gifvit O—a fullmakt att skrika alla tidningar fulla å CSvenska qvinnans vägnar? Vi Bverges qvinnor förbehålla :oss rättighet att få lefva i vår husliga tillbakadragenhet, anspråkslösa och fria från alla komitåer, all offentlighet, och reservera oss på det bestämdaste. mot det opassande lamenterandet i vårt namn. I landsorten har icke en hand rört sig för att hörsamma förslaget. I Stockholm hafva högst få infunnit sig på de af denna sjelfvalda. bestyrelse utlysta komitterna och sammanträdena, och dessa villrådiga, ditt!ockade, ditskrämda utan att veta eller vilja, något i sak. Men ändå äflas denna O—a att inbilla verlden det hon väckt en nationalstorm. Hon öser floder af bläck — än i Östergöthlands qvinnors namn, än i stockholmskornas, än såsom O—a, än såsom W—a och resultatet blir ändå ingenting annat än en lustig anmälan i Kapten Puff att en blå strumpa, märkt med O—a blifvit hittad i drottning Josephinas trappor, innehållande manuskripten till alla dessa bombastiska adresser hvilka röja lika stor brist på qvinlighet som omdöme. Kung Öscar var utan tvifvel en god och ädel regent, men detta anstår icke oss qvinnor att bedöma. Hafva vi särskildt någon tacksamhetsskuld till honom, så må vi utirycka den på ett värdigare sätt är attrusa fram och göra både honom och. oss löjliga. Har O—atW—a så godt om pengar, att hon ovilkorligt vill kasta bort dem i onödan, så är det hennes ensak. Så kan hon sätta upp kung Oscars byst i alla fyra hörnen af sitt rum eller resa den i en af de kongliga lustslottens parker, men icke i nationens namn; icke. på offentlig plats i landets hufvudstad. der endast nationalmonumenter skola resas. Vi qvinnor äro icke otacksamma. Deröre minnas vi med sorg huru det gick till lå Birger; Jarls staty Stockholms stad estes. Icke en enda qvinna satte då ifråga acksamhet eller erkänsla; icke landet, utan taden åtog sig denna ärebetygelse. Och ;m Oscar I, som O—a säger, varit den ende tf Birger Jarls 33 efterträdare på Sverges ron, som mäktat fatta den store Jarlens anke?, så. synes det oss ganska besynnerigt att ingen af det kungliga huset var närvarande vid statyns aftäckande, att kung Jscar icke gjorde något för att fira den dagen. För vår friket från den finare barbaiets fjettrar, som i moraliskt, intellekluat eh medborgerligt hänseende tryckt. oss. skola vi visa vår tacksamhet genom att öka tillegna oss och skänka våra barn jvinlighetens rätta väsen, försmående alla offentliga bragder, äfvensom den lilla stoltheten att veta oss hafva åstadkommit en a hyllning utan exempel i hela verldshistorien? — m. m. Djupt blygas vi å vårt köns vägnar för W—a:s otacksamma utrop att det är just rån männen ideen utgått att vilja göra Oss ill halfkarlar? — m. m., hållet i samma ul mot de ädle, som arbetat för den qviniga intelligensens frigörelse. Det är snart tt decennium sedan professor Cederschiöle väckte motion om en normalskolas Viidande för flickor på statens bekostnad. Hvad han -edan såsom riksdagstalare, läkare, menniskovän, komiteledamot m. m. verkat för qvinnans bästa torde också vara värdt en tacksamhetsgärd. Och då han, jemte rektior Siljeström, professor Fock, m. fl. uppoffrat sin tid för att under de sednare åren upprätta en lärokurs på prof, för flickor, der de arbetat utan all pekuniär ersättning mot fördomen och pideriet, då de utverkat ett statsanslag och drifvit igenom denna id6 så långt att detnu endast återstår att oranisera och tillämpa den, då komma qviniga pennor fram med hån öfver deras bemödanden. Men detta är Gudskelof lika lilet ett uttryck af Svenska qvinnans hjertelag, som monumentväsendet. Vi vörda och välsigna dem som hjelpa oss till lag och rätt, men vi skola aldrig tillåta att vår qvinliga värdighet förnärmas vehom att mot vår vilja inblandasi förfiugna öjeväckande excesser. Må O—a sjelf svara för sina handlingar och ord. Vi vilja svara för våra. ågra at Sverges qvinnor. (Insändt.) Munsiklånbiblioteken. Månoen minnes traligen Jan äfrerenskom