Aftonbladet – 16 februari 1861, sida 3

Qa Jil ATA VD re Ide bestämningar, som gifvits af de största I svampkännare. Men de hafva utom det veTtenskapliga ett annat, ett mera praktiskt I värde, som vi snart närmare skola antyda. Rikets ständer, som under flera år frikoIstigt beviljat medel till dessa afbildningars lutförande, har nu sednast anslagit en summa till bidrag vid utgifvandet af. de bland dessa plancher, hvilka företrädesvis innefatta afbildningar af ätliga eller giftiga svampar i vårt land, med vilkor, ätt sxemplar af detta arbete gratis utdelas till rikets fullständiga läroverk och sådana undervisningsanstalter, som deraf närmast kunna draga nytta, Det är första häftet i stor 4:0 häraf, hvilket redan före. julen 1859 utkom från hr Salmsons berömda litografiska institut. och hvarpå vi önskade att fästa en närmare Juppmärksamhet. Det innehåller afbildningar i färgtryck af 8 svamparter, nemligen: 1. Allmänna flugsvampen (Agaricus muscarius), 2. Ofläckade flugsvampen (Ag, phalloides), 3. Stolta Fjäll-Skifligen (Ag. procerus), 4. Allmähna Champignoner (Ag. arvensis),; 5. Akta Champignoner (Ag. campestris), 6. Allm. Riskan (Lactarius deliciosus), 7. Atliga :Chantareller (Chantarellus cibarius), 8. Fårtickan (Polyporus ovinus), deraf tvenne upptagande hvar sin dubbelplanch, hvar och en representerad af flera ligurer, som visa svampen i olika utvecklings-stadier och former, samt en text, hvilken innefattar inledning, allmänna anvisningar , till bedömande af svamparnas egenskaper, tillredningssätt, fortkomst och utveckling samt beskrifningar af de afbildade arterna. i Från äldsta tider hafva bland de flesta europeiska folk, isynnerhet i de östliga och sydliga trakterna, svamparna blifvit räknåde icke blott bland närande födoämnen, utan äfven såsom läckerheter. 1 Ungern och alla af den slafviska folkstammen bebodda länder,. utgöra de en nästan daglig spis; det gifves trakter, t. ex. i Böhmen och flerestädes, der de en stor del af året äro de fattigare folkklassernas nästan enda föda, ej blott närande dem, utan ock görande. dem till de riskaste och starkaste bland dessa landskaps inbyggare. Man har uppgifvit, att Ryssarne, utom den årstid, då svamparna växa, under astlagstiden hufvudsakligen lefva af insaltade svampar. Deremot är bland de germaniska folken bruket af svampar, om icke alldeles okändt, nästan afskydt; endast vissa äckrare arter förekomma på de förnämares bord. Dessa sednare hos oss använda, köpas vanligen dyrt utifrån, ehuru de i vårt and finnas växande i större mängd än annörstädes, och. det är just i de nordligare irakterha, dem en annars njugg natur begålvat med rikligare förråd af ätliga svampar än, andra länder, de synas företrädesvis egnade att blifva em folknäring i fullständigare mening än i sydligare nejder. en frågan, huruvida svamparna utgöra en sund föda, är besvarad genom nyss anförda faktum från andra folk, och de finnäs, hvilka till. och med påstå, att svamparna blifva ätligare i kallare klimater. Den fördom man i detta -hänseende hafi möt ,svamparna kan väl jemföras med dem, som i början under många årtionden herrskåde mot bruket af potäter. hvilkas införande och allmännare användning nu räddat oss från möjligheten af total hungersnöd: Visst är att hyar och en. som haft mod att bryta fördömen mot förtärandet af svampar, ständigt deraf befunnit sig väl, och uppmanat andra att ock bli svampätare, — En. annan invändning mot deras begagnande i stort är den omständigheten, att många bland. de ätliga ha stor likhet med de. giftiga, och att genom en förblandning i detta hänseende stora vådor kunna uppstå. Detta är en sanning, men det är just för att förekomma dylika vådor som det är af hög vigt att ega tillgång till naturtrogna afbildningar och: säkra beskrifningar på både, de ätliga och giftiga arterna hvarigenom kunskapen om dem kan meddelas och utbredas. Och det är detta som ifrågavarande verk är ämnadt och egnadt att åstadkomma. Att befordra denna kunskap, är ock en filantropi, men af rätt art. Det ges ofta nog i våra fattigare provinser och skogiga bygde så mycken nöd eller åtminstone så mycken brist på sunda och närande födoämnen, att det måste vara allas pligt att till allmännare begagnande förorda ettsurrögat. som naturen så ymnigt planterat i vårt land och .med så föga besvär kan insamlas och tillredas. Om vi ej kunna komma så långt att för hvarje sockenbibliotek anskaffa ett exemplar af detta förträffliga planchverk. hvarigenom blandallmogen kännedomen om de nyttiga eller skadliga svamparna kunde spridas, så borde det ligga hvarje för sina underhafvandes väl sannt nitälskande egendomsegare om: hjertat att sjelf lära och utlära, huru dessa ofta förbisedda; nästan alltid ringaktade eller föraktade, men dock så helsosamma och ejsällan ytterst välsmakliga näringsämnenkunna påfinnasoch användas. Derigenom skulle i sanning en verklig nationalvinst beredås åt: vårt land, der verkligen. inga-rika skördar sjelfmant gro om ej af svampar. A. Från Danmark hå under den förflutna veckan ingått åtskilliga litterära nyheter af. intresse, bland hvilka vi i korthet ommämnaän. sj j Tsthetiske Afhandlinger09 Recensioner af .C. Hauch.Den utmärkte danske skalden och ) estetikern utgaf år 1855 en völym CAThåndlinger ög esthetiske Betragtningert af stort värde, och den nu utkomna volymen (450, sid.) kan betraktas. såsom andra delen af denna samling. Dei innehåller tretton särskilda afhandlingar, af hyilka -mer äm hälften icke förut varit tryckta. AT specielt sntraccn för Hmn kk lat ör ofhbandkngaenn dr