Aftonbladet – 16 februari 1861, sida 2

tannade vagnen vid en kyrkogårdsport. fär till venster, bredvid porten skall det rara, tänkte jag, och medan den aflidnes ninne präglade sig klart för min:syn, gick ull söka stället, men det fanns ej. Leder beslöt jag att fråga en eller innan efter der Kästert; ock lyftade just bill öga för alt söka en menniska, då ett åg afregendomlig art kom mig tillmötes. in -enkekh kista, -utan smycken och utan slomimöor; buren -af fyrar poliskonstaplar, och fterföljd af en enda qgvinna, nalkades stälet der jag slod.: Vars-det en fattig; som shdast hade en-gråtande moder eller syster, som följde. båren? Nej, icke -ens..detl. Qvinnan var ingen ;råtande qvinna, hon var en diakonissa, som endast känt .denaflidne..på hansrdödsbädd. Jag hade -kominif till Armenkirehof i stället. för till: Dorotheakyrkogården. Den fattige, som här finner, den sista hvijan, är. gernautan namn, men oftamera saknadän den rike; icke så denne, som här begrofs, -och dock bade han varit en man, så stark och full af hopp, som den bäste, if och mod och tankar hade han egt, men tabken på heder och storhet hade inom håns panna spelat i alltför gycklande drömmar, och nu låg han här, värnlös, förgäten, dock för första : gången. sedan shan -låg-i-sin-moders arm icke hemlös ;han hade haft ett namn och en förmåga i verlden äfven han; hvad--var-det nu-allt? Hvem tänkte i dag i Berlin derpå, att en skald begrofs på de fattiges kyrkogård, ja, hvem anade väl, att detI våra. dagarp1i-staden-på-en half million i bildningens hufvudsäte kunde dö en skald; -en verklig :skald,-— af hunger.. Jag del var så, Burghardt; författaren-till Johanna Gray och CIphigemiatsdogiSeptemberi Berlin -hungersdödet. och begrafs den -9:de: på-de fattiges kyrkogård.Kistan sänktes: ned -i mullen, diakonissan läste-en bön, och ingen af det folk, för hvilket han velat sjunga, följde honom till hans hvilorum; — tillfället kastade en främling från .-det höga: norden -till hans: graf, för att. dock en -själiskulle-veta hans; död och bedja för det brustna ssångarhjertat. Äfven :han hade haft en mor; sont hade vaggat honom med stolthet, .somhade: sett honom växa upp och utveckla själsförmögenheter, som utgjorde hennes glädje och hopp. För honom hade hon drömt en framtid af glans och beröm, och nu? — hon så; dock ickeslutet; kanske hade hon dött me tron på att han hade en ljus bana framför sig, Lyckliga moder i sådant fall! Hvad den danske skaldens mor hade sett fullbordas; på sin sonsvdet-skulle här endast blifva en sviken förhoppning: Han hadeclefvat i sin verld af.poesisoch drömmar, han hade varit rik i sin fantasi; han. hade sföraktat att-söka bröd så, som det måste sökas i denna verld; han hade drömt och drömmen hade, varit skön, tills han .en ,dag.vaknade och fann att han var hungrig och att han icke hade bröd: Nu ville han verka, nu ville han arbeta, men han hade icke velat..känna verlden, nu ville verldens icke: känna honöm; den -1og åt hans drömmar, och han Tog åt dess hat; och han gick hem pår sin kammare, .slöt sin dörr och lade sig för att dör :Sin kammare -nej, han hade ingen kammare, der han fick dö i fred; de kastade. ut honom, tills han sjuk och .-hungrig: måste. släpa.sig till en diakonissanstalt: Han; som hade vårit den störste i sina drömmar, var, mindre än den lägste, .måste tigga. om. en bädd för att få dö. Man gaf honom den; man gaf honom föda, men den uttärda kroppen kunde icke emottaga. hvad den. fick — hungern hade redan tagit ut-sin-gräsliga rätt, och inom fyra dagar var han död, vänlös, förgäten — dock, för första gången sedan han låg i sin .moders arm, icke hemlös.